Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskar och svenskt föreningsliv i England utom London. Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
The Hartlepools (gemensam benämning på Hartlepool, den gamla
staden, och West Hartlepool, den nya) äro belägna på en liten
utbukt-ning i Nordsjön i grevskapet Durham. Stora delar av det omgivande
landet ha kolförande lager, som bearbetas. Då stora kvantiteter props
användas vid kolbrytning, har West Hartlepool helt naturligt blivit
en betydande importhamn och upplagsplats för denna vara. Stora
mängder trävaror av alla slag ha under långliga tider
importerats hit varje år från Skandinavien på skandinavisk köl. Under
segelfartygens gyllene tid sökte skepparne med förkärlek laster på West
Hartlepool på grund av dess läge ytterst vid havet, ty var vinden
gun-stig, kunde de segla ända in i hamnen och gingo därigenom fria från
alla dvrbara bogseringar, vilka icke kunde ha undvikits, om
destinationsorten varit en stad, belägen ett stycke in i landet vid någon flod,
som förhållandet är med sådana städer som Newcastle, Sunderland,
Hull, London och andra.
Det var under den tiden ingen ovanlig syn att se ett 50 a 60-tal
skandinaviska fartyg i hamnen på en gång. Av svenskarna voro
smålänningar så ofta i West Hartlepool, att den bland dem kallades
»Smålands huvudstad». Detta ordstäv lever kvar ännu, fastän
smålänningarna knappast längre utgöra majoritet. Dock är det inte
alls ovanligt att möta smålänningar, vilka ha gjort minst 50 resor
mellan Sverige och West Hartlepool med props från de småländska
skogarna.
Lossningen av lasterna tog i regel lång tid i anspråk, ty arbetet
utfördes med eget folk och för hand. Mycket sjöfolk fanns därför alltid i
hamn, och som den tidens sjöfolk hade kyrklig skolning, innebar denna
långa vistelse i främmande hamn en försakelse av andlig ledning och
fäderneärvt gudstjänstliv. Tanken på att avhjälpa denna brist genom
att anställa en svensk präst härute omfattades med rörande intresse
och framfördes till högre ort med den påföljd, att Kungl. Majestät i ett
brev av den 10 jan. 1876 förordnade, att en svensk präst skulle
anstäl
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
