Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säges väl att de i Nagu — liksom i Pargas och Korpo —
uttalas „hårdt" äfven framför „lena” vokaler; men huruvida de äro
medio- eller præpalataler, antydes på intet sätt. Vidare anföras
endast några bland de allra vanligaste ljudmotsvarigheterna,
medan t. ex. följande viktiga företeelser — framgående af exempel
i formläran och „skriföfningarna" — här lämnats oanmärkta:
förkortning af lång vokal framför långt konsonantljud (t. ex. blá n.
blót, ró pret. rúd, klé pret. kléd), tilljämning med rotstafvelsens y
(t. ex. mýkyl, býdy), bortfall af n fför gen. s (t. ex. dréggrs gráves).
I formläran kommer förf. på säkrare mark, hvarjämte
framställningen blir klarare och fullständigare, ju längre han
hunnit i arbetet. Talrika exempel och paradigm anföras.
Dock saknar man under behandlingen af substantiven regler
för pluralerna af ord på -il och -ul, hvarförutom det hade
kunnat omnämnas — hvad f. ö. af ordboken framgår — att svaga
feminina, utmärkande kvinnor eller hondjur (stundom äfven
blommor), i sg. ha -a, i pl. -or.
Framställningen af pronomina är utförlig och
tillfredsställande. Räkneorden behandlas i korthet, men klart; såsom
egendomliga må framhållas ordinaltalen tváond (i sms.) och húndrond.
Verbläran framställes utförligast och lämnar klar inblick i
hithörande förhållanden. Likväl angifves ingen regel för
användandet af -a såsom ändelse i inf., ehuru af paradigmen och
ordboken framgår att ändelsen bortkastas af lång- 1. flerstafviga
och ja- afledda verb, men i öfriga fall kvarstår. — Exempel
anföras för hvarje konjugation inom den svaga verbklassen, medan
samtliga starka verb uppräknas — och bland dessa äro många
egendomliga för Nagu-målet (t. ex. rímp snýrk snýrp sýrp).
Följa så adverben — bland hvilka híd (hit) och tíd (dit)
kompareras — samt därefter en, som det synes, fullständig
uppräkning af prepositioner, konjunktioner och interjektioner.
Härmedels vore, tycker man, „grammatiken" slutbehandlad.
Emellertid upptagas pp. 105—160 af en öfversättning till dialekt
af professor A. Freudenthal’s „Rättskrifnings-öfningar”. Ehuru
detta är minst sagdt ett öfverflödigt arbete, så lämnar dock denna
text i sin mån exempel på målets syntax, hvarjämte här råkas ett
femtiotal allmogeord, som bortglömts ur ordboken.
Denna sistnämda upptager pp. 161—270 och omfattar
ungefär tvåtusen, till största delen för högsvenskan främmande ord.
Ordförteckningen, vid hvars utarbetande i ljudläran uttalade
principer blifvit följda och som äfven innehåller hänvisningar till
formläran, är omsorgsfullt upprättad och utgör ett värdefullt
bidrag till kännedomen om Egentliga Finlands svenska folkspråk.
Resultatet af min granskning blir altså det, att
folkskolläraren K. P. Pettersson, isynnerhet i betraktande af att han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
