Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonmåltiden lossades af de vid Kyrkan planterade Canoner 152 skott i flere
omgånger, som besvarades till hälften däremot med de Canoner, som voro
stälte vid Byggomästaren Hillerts gård, hvarest Flandtvärkerie-Societeten
och den öfriga delen af Stadsens Cavallerie-Corps och Borgerskap af
bägge Könen var äfven til en Bal församlad. På båda ställen voro
husen illuminerade och försedde med Deviser; och continuerade man med
dants och hvarjehanda wundersåteliga frögdebetygelser öfver denna högst
efterlängtade dagen å bägge ställen in til följande dagen kl. 6 om
morgonen, då gästerne förnögde och glade skildes åt.
Då söndagen därpå den 31 Maji efter slutad Högmässo-Predikan
O Gud vi lofve Tig! söngs under Musique i Kyrkan, lossade Kongl.
Artillerie-Bataillon åter 128 Canon-skott.
Förekom undantagsvis annars någon tillfällig
korrespondents meddelande från landsorten, innehöll det
nästan aldrig annat än några rader om en svårare eldsvåda,
ett starkare oväder eller ett våldsamt jordskred.
Betydelsen af nyheters meddelande underskattades ingalunda,
ty tidt och och ofta ingå enträgna uppmaningar till
allmänheten att därmed förse tidningen, men utan resultat.
Att de lärda herrar professorer, hvilka redigerade tidningen,
voro mindre lämpliga notisjägare, kan man ej förtycka, och
några reporters eller fasta korrespondenter funnos ej då.
På tal om nyheter, måste också en annan
omständighet tagas i betraktande. Det område, mom hvilket
nyheter fingo meddelas, var ganska inskränkt. Visserligen
var enligt lag tryckfrihet gällande, men det fans så
mykket, som ansågs opassande att offentliggöras, så mycket
som höga vederbörande ej tykte om att se 1 en tidning.
I främsta rummet var naturligtvis alt, som hade den
minsta bismak af politik bannlyst, och den ingick ju ej
häller i tidningens plan. Hvad man i den vägen behöfde,
fick man ur Post- och Inrikestidningar och därtill kunde
de lärde i den utländska tidningsprässen följa med de
stora världshändelsernas förlopp. Men att man också ur
sådana tidningar nödgades hämta underrättelser om
viktiga händelser, som timade 1 eget land, förefaller
visserligen som vore det att gå öfver ån efter vatten. Om det
krig, som under åren 1788—1790 utkämpades inom
Finlands egna landamären, fick man sålunda i landets enda
tidning ingen underrättelse. Blott en enda gång, den 7 maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
