Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårt lands tidningsliteratur var således icke talrikt
representerad under de fyra första årtiondena af detta
sekel, som mer än något annat har utgjort det snabba
framåtskridandets tid. Festina lente, skynda långsamt, har
här liksom på andra områden varit vårt valspråk. Lika
anspråkslös som tidningarnas antal var deras utstyrsel,
deras ekonomi och till en god del deras innehåll.
Tidningarna bibehöllo ända till midten af
århundradet det gamla kvartformatet, visserligen då och då
förstoradt1).[1] En afgjord förbättring var sidornas fördelning
1 tvänne spalter. Trycket var alt ännu fult och pappret
groft. Föga lyckligt aflopp det försök, som i början af
1830-talet gjordes af alla våra tidningar att genom en
titelvignett förhöja utseendet. Helsingforsbladens
vignetter, äro dock drägliga; men detta kan näppeligen sägas
om Allmänna Tidningens och Åbobladens svarta,
tvehöfdade örnar.
Någon daglig tidning ägde Finland ännu icke. De
flesta blad utkommo två gånger i veckan och omfattade
ett halft tryckark. Endast Allmänna Tidningen utgafs
oftare och hade flere blad. I allmänhet synes den
tidningsläsande publiken hafva varit mycket ringa. Ännu
under senare hälften af 1830-talet hade Åbobladen icke
mer än omkring 300 prenumeranter. På samma tid var
Helsingfors Tidningars prenumerationssiffra ungefär 600
och Morgonbladets mellan 300 och 400. Högst stod
Finlands allmänna tidning med närmare 800 prenumeranter.
Då därtill kom att prenumerationspriset varierade mellan
4 och 6 rubel bankoassignationer, var den godtgörelse,
som tillföll förläggarne för deras risk ganska ringa, och
än mindre den penning, som för alt besvär, alla
förargelser föll i redaktörernes fickor. Så mycket mer måste man
räkna det de män till heder, hvilka oaktadt den ringa
lönen icke skydde uppoffringen eller mödan att upprätthålla
och söka vidare utveckla en för fosterlandet så
betydelsefull Institution som den periodiska prässen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
