38 (Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som 1 ulfvamun kommer, tages ej så lätt dädan", är hans
uttryck om honom.

Af de utlagor, som bönderna hade att utgöra,
föreföllo dem särskildt de vid 1652 års riksdag faststälda nya
dagsverkena och hjelpekörslorna „mycket svårt att
undergå; dock gifva de sig godvilligen under höga
öfverhetens vilja, ehuru ingen af detta landskap därhos varit
hafver", skrifver Freese. Denne började nu känna sig
säker 1 sin position, oaktadt han ännu icke hade fått
immission i arfvegodsen. Så skrifver han t. ex. d. 5 mars
1653, att han „lagt arrest på tullen och accisen i staden,
så att ingen där något rörer, förr än min nådiga
öfverhets del för framledne år först uttages. Husfolkets
penningar skola ock till välb. landshöfdings ankomst stå in
sequestro och till vidare order af min grefve".

Freese förnyade sin anhållan att med sin tjenst få
förena hauptmans-beställningen; han fick visserligen icke
denna sin önskan uppfyld, men grefven gaf honom dock
i en skrifvelse af d. 12 mars uppdrag att sköta
hauptmannens åligganden med biträde af borgmästaren i Ny
Carleby stad, Anders Jönsson, intill grefvens egen
tillämnade öfverkomst. Någon sådan blef dock icke af. Med
afseende på ränteuppbörden förklarar grefven, att den
finge utgå i tjära eller „som allmogen kan drägligast falla″¹),[1]
Härom skrifver Freese följande:

„Lappo och Ilmola socknar gifva mest tjära: i Carleborgs
socken gifver ock halfparten persedlar, ty de äro mestadels

[1] I en skrifvelse af år 1655 från kamreraren till den nyutnämde
hauptmannen Peder Werne uppmanas denne att hålla bönderna till flitig
tjärubränning. I sitt svar beskrifver hauptmannen, hvilket arbete som
måste nedläggas därpå och huru det därföre för de skoglösare nedre
bygderna svårligen kunde löna sig att syssla därmed. „Visserligen äro de
och skola alltid blifva därtill förmante", skrifver hauptmannen, „som
ingen tvifvel ej heller är, mindre de äro sjelfmante, men klageligt att
skogen är så ganska uthuggen; herr kamrerarens goda mening, att de
skulle begifva sig upp i skogsbygden, hafver man väl öfvervägt, och
befinnes det visserligen vara dem omöjligt, emedan ingen skog öfverlopps
finnes närmare än på Tavaste skogen och det bruket vill hafva många
resor tjenst, såsom 1:o barkatullen. 2:o efter 2 års förlopp huggas af
stubben om hösten, 3:0 om vintern framköras, 4:o om våren huggas smått och
5:o om sommaren sättas i dalen och brännas; förr än den tjäran komme
sedan till stads. tror jag han, som på 30 mil ifrån boendes vore, visst
skulle tröttas″.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svenlitt/0094.html

		Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland XXVIII / 38 (1894) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|