Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Arwidsson som publicist i Åbo.
middag, huru Lodes peruk föll i krämkarotten och dylikt,
öfver hvilket han utbreder sig på sitt drastiska sätt. Den
enda sysselsättning, som lifvar honom, är fortsättandet af
Lefnadshändelserna, dem han börjat vid Morgonbladets
indragning och afslöt i Borgå den 1 februari 1823.
Det började kännas retsamt att vara föremål för en
så närgången uppmärksamhet, som den Ladau egnade
hans bref. Postdirektören hade funnit att Arwidsson be-
gagnade ett sigill med inskriften Gissa ho mig sändt haf-
ver! och förmodligen såg han däri ett bevis på att Arwids-
son var en hemlig emissarie, ty han lät öfversätta orden
och insände rapport om saken.
Han företog i början af december en uppfriskande
färd till Crohns i Fredrikshamn och återkom stärkt af
dennes trofasta, hjärtliga vänskap. Julhälgen tillbragte han
några dagar hos sin fästmö 1 Åbo och besökte för öfrigt
ingen annan än grefve Aminoff, hvilken i början , visade
sig något grym, men lät blidka sig. Efteråt skall han
hafva gjort oväsende". Anledningen till denna uppvakt-
ning var väl icke blott att få tillåtelse till besöket 1 Åbo,
utan ock det hopp han närde, att Aminoff skulle ändock
slutligen enligt sitt löfte utvärka en benådning. Besöket
hos Aminoff sammanhängde helt säkert med en åtgärd,
som han bekvämade sig till efter återkomsten till Borgå,
trots alt hvad hans själfkänsla reste sig däremot. Han
höll denna åtgärd så hemlig, att då han i bref af den
11 september 1823 yppar saken för Crohns, endast Ottelin,
men icke ens hans anhöriga i hemmet kände till den.
Ottelin hade öfvertalat honom att ingå till Kejsarn med
en böneskrift, hvilken han ock afsände med en skrifvelse
till Rehbinder den 19 januari 1823. Han begärde, säger
han, ,att få tillstånd att gagna huru som hälst, om han
ej kunde få återkomma till Åbo+. Rehbinder, som ville
synas främmande för denna politiska förföljelse, svarade
genast att skriften skulle vid tillfälle föredragas, men där-
vid blef det. Arwidsson skulle snart på annan väg få en
aning om att hans förtappelse var beslutad på fullt allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
