Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Ålands forna avrättsplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något om Ålands forna afrättsplatser. 197
I september 1663 hade en barnamörderska vid namn
Karin Thomasdotter från Finnö by i Tjökar blifvit af
häradsrätten dömd att med yxa halshuggas och sedan å
båle brännas. Domen hade af Åbo hofrätt blifvit stad-
fäst, och den 16 december lät befallningsmannen !) på
Åland Erland Andersson Törn från slottshäktet vid Kastel-
holm nedföra förbryterskan till Färjsundet, såsom varande
»en vanlig rätteplats", för att där undergå vederbörlig
exekution. Då inträffade det märkliga att, när bilan hade
fallit, en bonde från Lafö i Saltvik dristigt framsteg ur
den åskådande allmogehopen och tillkännagaf för befall-
ningsmannen sig vara af hela Saltviks socken utskickad
för att anhålla det den afrättade icke måtte också brän-
nas där på den platsen, utan föras till sin hemort Tjökar,
där som bål åt henne upprättadt vars. Då Törn det
oaktadt ville fullfölja förrättningen, varnade honom be-
mälde bonde: ,Akten Eder huru I försvaren det! Med
anledning häraf tillsporde Törn den omkringstående hopen
»om det var så allas deras mening", hvartill han som svar
fick ett enhälligt ja. Enär emellertid Törn, som nyligen
hade tillträdt sin befattning, icke personligen kände dessa
bönder och för öfrigt utan tvifvel önskade sig någon be-
tänketid i en så kinkig angelägenhet, stämde han bön-
derna att påföljande dag infinna sig vid Saltviks kyrka,
på det han där närmare måtte kunna erfara deras åstun-
dan. Där upprepade han sin fråga huruvida det värkli-
gen var hela socknens vilja Lafö bonden till honom hade
framfört. Härtill genmälde då alla med en mun , att de
ville ingalunda hafva någon bränneplats vid Färjsundet,
utan att hvar måtte brännas på den bys ägor, där miss-
gärningen blifver bedrifven", hvarjämte de gåfvo tillkänna
att de ärnade härom anhålla hos öfverheten. — »,Nu,
gode män”, utropade då befallningsmannen, ,, vill jag
vara endskyllad (urskuldad), och jag vill skrifva väl-
borne herr landshöfdingen till huru I hafven satt Eder
häremot’.
1) Hvars befattning motsvarade kronofogdens nu för tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
