Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Anjalamannen Carl Hnrik Klick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Bref från Anjalamannen Carl Henrik Klick.
fruchtar det är det enda arf han får af. mig; men det är
något. Och hvad är jordiskt gods? Jag var född at hafva
någonting, at lefva independent, och nu subsisterar jag
af allmosor; ty om en Souverain gifver mig något eller
en particulier, så är skilnaden ingen. Gud välsigne ändå
min Välgörerska, som satt mig 1 stånd at för min åter-
stående lifstid lefva i stillhet och ro, men huru mycket
ädlare är det ej at hafva sina resourcer af sig sjelf. Jag
är enthousiast af Rousseau som Du vet, och säkert skal
min son lära et handtvärk; denna idée har så blifvit min
favorit tancka, at den säkert skal effectueras om jag lef-
ver så länge, at jag kommer at dirigera hans education.
Du lär veta at jag bodde här i Petersburg till medio
Martii och at jag då flyttade till en liten stad, som heter
Vyschneivolotschok och ligger 430 verst härifrån på vä-
gen åt Moscau. Nu, sedan så stora förändringar i Sverige
förelupit, och man tror at jag blifvit glömd där, har jag
sökt och fått tillstånd at bo i ryska Finland, på denna
sidan Viborg. För at få detta tillstånd och för at arran-
gera åt mig något ställe at bo på, är jag nu här. Ehuru
den sednare hälften intet ännu är afgjord, har jag godt
hopp, och innan nästa Januari månads slut är jag med
hustru och barn, om Gud vill, 500 verst närmare mine
vänner; det är väl ingen stor tröst, då jag ändå intet får
se dem, men så är det ändå något at få nouveller, som
åtminstone äro en vecka yngre än dem jag nu har. At
lefva bland finnar är också ett agrement för mig, som
knappast någonsin lär lära mig ryskan något så när bra,
at förtiga det jag är utledsen vid stads-lefnaden. Det
bullret, den dyrheten, den etiquetten, den fåfängan är
icke gjord för en naturens son som jag, hvilken finner i
dess enfald de nöjen och det lugn min själ altid suckat
efter och så litet niutit. — Alt detta och mera skulle jag
hafva skrifvit Dig till, sedan jag fick Dit bref andra dag
jul, men då jag vid hvar rad täncker, det här kommer
kanske en obehörig person at läsa, då jag vid hvart penn-
drag skall sucka, mitt tal det falle så, at jag det kan för-
svara, så är ej underligt at skriflusten icke kan vara stor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
