Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till järnvägarnas hundraårsjubileum av A. B. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kunde åvägabringas, senare (1845) för en järnväg mellan Örebro
hamn, Skebäck, vid Hjälmaren och Hults lastplats vid Vänern. Även
denna järnväg avsåg sålunda att med varandra förbinda två sjösystem
— tanken att järnvägarna hade sin huvudsakliga betydelse som ett slags
annex till vattenvägarna levde ännu kvar. Utförandet dröjde emellertid,
och under tiden kommo de första verkliga försöken att inskränka sig
till anläggningen av ett antal smärre bruksbanor i Värmland, av vilka
den första, Frykstabanan mellan sjön Fryken och Klarälven, kunde
öppnas för trafik år 1849. Dessa banor voro emellertid från början
avsedda endast för hästtrafik och övergingo först något senare till
ång-drift.
1850-talet blev järnvägarnas egentliga genombrottstid i Sverige.
Planerna på den nämnda Örebro—Hultjärnvägen utvidgades med en
Elektriskt malmtågslok litt. Oab å Riksgränsbanan.
linje Örebro—Köping, som skulle indraga även Mälaren i det avsedda
trafiksystemet, och arbetet på den senare sträckan påbörjades. I sin
helhet dröjde det ännu med fullbordandet — den tidigast planerade
linjen Örebro—Hult blev f. ö. aldrig utförd — men en första del därav,
sträckan Örebro—Ervalla kunde dock på samma gång som en därtill
anknuten särskild järnväg, linjen Nora—Ervalla, öppnas för trafik den
5 mars 1856, och i augusti följande år utsträcktes denna även till linjen
Ervalla—Arboga. Före årtiondets slut voro ytterligare tvenne enskilda
järnvägar fullbordade, Gävle—Dala järnväg mellan Gävle och Falun och
Marma—Sandarne järnväg mellan sjön Marma och Sandarne hamnplats
vid Bottniska viken.
Viktigare än dessa enskilda företag var emellertid, att staten ställde
sig i spetsen för järnvägsbyggandet. Vid riksdagen 1853—1854 beslöts
sålunda, att landets huvudbanor, »stambanorna», skulle anläggas genom
statens omedelbara försorg, och samtidigt anslogos medel till utförande
av de första av dessa, de senare s. k. västra och södra stambanorna.
Till ledare av statens järnvägsbyggnader med obegränsad fullmakt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
