Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Översikt av solsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kometerna röra sig oftast i banor, vilka förlöpa från ofantliga
avstånd in mot solen, omkring vilken kometen beskriver en mer eller
mindre starkt krökt kurva, för att därefter åter utslungas mot
avlägsna rymder; den är då synlig för oss endast under den korta tid, den
befinner sig i solens närhet. En sådan komet var t. ex. den berömda
praktfulla Donatiska kometen år 1858, vars omloppstid beräknats till
omkr. 2,000 år, och den stora Innes’ska kometen 1910. Några kometer
röra sig i mindre banor med kortare omloppstider. Sådana periodiska
kometer äro t. ex. Enckes komet med 3.3 års omloppstid, ‘Winneckes
med 5.9 års, Fayes med 7.4 års, Brorsens år 1919 återfunna med 72.i års
och Halleys med 76.i års omloppstid. De äro alla tämligen små och
ljussvaga himlakroppar, med undantag av Halleys komet, vilken är
jämförelsevis ljusstark.
Slutligen omkretsas solen av en stor mängd meteorsvärmar, vilka
röra sig omkring henne i mer eller mindre långsträckta banor. När
jorden passerar en punkt av sin bana, där denna korsas av en dylik
svärm, uppstår ett mer eller mindre ymnigt »stjärnfallsregn», i det att
de små kropparna vid sitt infallande i jordatmosfären försättas i häftig
glödgning och bliva lysande. De mest bekanta av dessa meteorsvärmar
äro »augusti-meteorerna» eller Perseiderna, vilka uppträda omkring
den 10 augusti, samt »november-meteorerna» eller Leoniderna, som
uppträda omkring den 14 november.
Solsystemets rörelse. Hela solsystemet, d. v. s. solen jämte alla
de kring henne kretsande planeterna har en gemensam rörelse i
världsrymden ungefär i riktning mot den trakt av himlen, varest den bekanta
stjärnan Vega (i stjärnbilden Lyran) är belägen. Hastigheten i denna
solsystemets rörelse uppgår till omkring 20 km. i sekunden, om den
hän-föres till de med blotta ögat synliga, d. v. s. de ljusaste och närmaste
stjärnorna. Men om denna rörelse mätes i förhållande till mycket
avlägsna objekt — stjärnhopar och nebulosor — finner man en hastighet av
300 km. i sekunden mot en punkt i stjärnbilden Cepheus, omkring 30
grader nordostligt från Vega.
Förmörkelser år 1929.
År 1929 inträffa två förmörkelser, båda i solen, av vilka en blir
synlig i södra Sverige.
Denna förmörkelse, som är ringformig men här synlig endast som
kortvarig partiell förmörkelse, äger rum den 1 november. I Göteborg
börjar förmörkelsen kl. 11.55 f. m., slutar kl. O.39 e. m. och omfattar O.03
av solens diameter.
Den solförmörkelse, som den 9 maj blir synlig i sydöstra Afrika,
Indien, Kina, Japan, Sunda-öarna och delar av Australien, är total längs
ett bälte, som överkorsar norra Sumatra och Malacka-halvön, och varar
där omkr. 5 min.
Planeternas gång och lysande år 1929.
Uranus befinner sig under året i Fiskarnas stjärnbild; är i söder
middagen den -30 mars och midnatten den 30 sept.—1 okt. — Saturnus
vistas i Ophiuchus’ och Skyttens stjärnbilder; är i söder midnatten den
18—19 juni och middagen den 25 december. — Jupiter uppehåller sig i
Vädurens och Oxens stjärnbilder; är i söder middagen den 13 maj och
midnatten den 1—2 december. — Mars genomlöper Oxens, Tvillingarnas,
Kräftans, Lejonets. Jungfruns, Vågens, Skorpionens, Ophiuchus’ och
Skyttens stjärnbilder; är i söder middagen den 21 november. — Venus
är aftonstjärna till den 20 april och därefter morgonstjärna till årets
slut. Den lyser klarast den 15 mars och den 26 maj. — Merkurius är
längst östligt från solen den 22 januari, 15 maj och 12 september samt
längst västligt från solen den 4 mars, 3 juli och 23 oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
