Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1927—28 av Bertil Nyström - 1. Arbetslöner och socialutgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= Social krönika 1927—1928. =
1. Arbetslöner och socialutgifter.
Fördelar man Sveriges alla inkomsttagare efter storleken av deras
inkomster, får man bilden av en pyramid med bred bas men hastigt
avsmalnande mot spetsen. Medan folk i allmänhet mest intresserar
sig för de större inkomsttagare, vilkas namn man möter i
taxeringskalendern, skall här uppmärksamheten riktas på de breda lagren och
vad de förtjäna. Enligt en undersökning, vilken verkställdes i
samband med 1920 års folkräkning o* h sålunda avsåg en tidpunkt, då de
flesta åtnjöto högre penninginkomster än de gjort vare sig förr eller
senare, var det blott J/6 av samtliga i taxeringslängderna redovisade
inkomsttagare, vilka nämnda år förtjänade mer än 4,000 kr. Likväl ha
härvid medräknats alla inkomster, sålunda ej blott sådana av arbete
eller tjänst utan även av fastighet och kapital, rörelse och yrke o. s. v.
Det var drygt hälften av de taxerade, som ej ens kommo så högt som
till 2,000 kr. årsinkomst.
Av dessa små inkomsttagare voro de flesta bosatta på
landsbygden. Medelinkomsten för en manlig yrkesutövare var på landsbygden
2,463 kr. men i städerna dubbelt så mycket eller i genomsnitt 4,892 kr.
Ser man på den sammanlagda inkomsten, blir dock summan ungefär
densamma för städerna som för landsbygden eller i båda fallen i runt
tal 2 1l2 miljarder kr. Detta ehuru i vårt land drygt % av befolkningen
bor på landet.
Sverige har ju av gammalt varit ett jordbruksland, låt vara att
modernäringens betydelse för folkförsörjningen minskats under senare
tider. Medan år 1870 nära % av befolkningen hämtade sitt
uppehälle av jordbruk med binäringar, gällde detta år 1920 blott 2/s, en något
mindre befolkningsdel än den, som livnärde sig av industri, handel och
samfärdsel. I jämförelse med flertalet andra kulturländer har dock
vårt land i jordbruket alltjämt en bred och fast grundval för näringsliv
och samhällsstruktur.
Jordbrukets till c:a 1 miljon uppgående yrkesutövare fördela sig,
om man bortser från det smala skikt, som utgöres av
jordbrukstjänste-män och arbetsbefäl, på trenne någorlunda lika stora grupper, av vilka
den första utgöres av gods- och hemmansägare, arrendatorer och övriga
företagare, den andra av dessas hemmavarande, i jordbruksai betet
deltagande familjemedlemmar och den tredje av lantb ukets egentliga
löne-arbetare. Otvivelaktigt härröra de mindre jordbrukarnas inkomster
övervägande från deras arbete på gården. Men dylika inkomster äro
av’ naturliga skäl mycket svåra att till siffran värdera, varför man
företrädesvis måste bålla sig till de löner, som betalas till lantbrukets
lejda arbetskraft
Det är arbetsprisen inom jordbruket, som utgöra den breda
grundvalen för hela lönepyramiden. För de viktigaste slaeen av
jordbruksarbetare redovisar socialstyrelsens årliga lönestatistik följande
genomsnittslöner för 1913 samt 1919—1927 (november månad):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
