Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1927—28 av Bertil Nyström - 1. Arbetslöner och socialutgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och arbetare räknat. Detta ger ett uttryck för löneutvecklingens
resultat ur arbetarsynpunkt, ty den faktiska arbetsförtjänsten under ett
år anger i huvudsak de medel arbetaren har till förfogande för sitt
uppehälle. Betraktar man däremot med företagaren arbetslönen såsom
en del av produktionskostnaderna, blir arbetskostnaden per utgjord
arbetstimme en lämpligare enhet. Efter denna beräkningsgrund blir
ökningen väsentligt större eller omkring 170 °/o, beroende på den under
mellantiden särskilt genom åttatimmarsdagen minskade arbetstiden. I
stort sett skulle stegringen innebära, att en svensk industriarbetare år
1927 hade en medelinkomst av c:a I.20 kr. per timme och 2,800 kr. per år
mot resp. O.45 och 1,200 kr. före kriget. För en arbeterska bliva
motsvarande tal O.72 och 1,600 kr., resp. O.24 och 650 kr.
Verklig inblick i vad nu berörda löneökningar inneburit för den
svenska arbetarklassen får man först, om jämförelse göres mellan den
genomsnittliga stegringen av arbetslönerna under åren 1913—1927 och
levnadskostnadernas ökning under samma tid, varom mera i nästa
kapitel. Med ledning av de procenttal, som angiva den genomsnittliga
lönestegringen från år 1913 till vartdera av åren 1916—1927, erhållas
löneindextal (=» procenttalen ökade med 100), som kunna sammanställas
med motsvarande levnadskostnadsindextal. Härigenom erhålles
nedanstående sammanställning av indextal för levnadskostnader och löner,
vilken ock närmare åskådliggöres i diagrammet å nästa sida:
Genomsnitti. 1913 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927
levnadskostn. 100 130 162 225 261 269 241 195 177 174 176 172 171
tpr år o.
arb 100 120 143 200 256 294 271 208 202 211 216 220 224
ink- (pr.tim. 100 118 145 213 233 368 363 263 250 255 263 265 270
reallön (pr år) 100 92 88 89 98 109 112 107 114 121 123 128 131
Det framgår härav, att ända t. o. m. år 1919 lönestegringen var mindre
än levnadskostnadsökningen, men att därefter förhållandet blivit det
motsatta. Under 1927 hade arbetarens årsinkomst c:a 30 0/0 högre
köpkraft, i livsförnödenheter räknat, än vid tiden före krigsutbrottet. Oaktat
den förkortade arbetstiden har sålunda den svenska
industriarbetarklassens reallön och därigenom dess levnadsstandard i genomsnitt höjts
betydligt i jämförelse med förhållandena före kriget, en iakttagelse, som
även gjorts i Norge, Danmark och Förenta staterna. I Finland,
Tyskland, England m. fl. europeiska länder synes reallönen ökats väsentligt
mindre. Räknar man icke med årslön utan med timlön, kommer man
för Sveriges del till en högre siffra för arbetskraftens fördyring,
nämligen inemot 60 % per »arbetsprestation». De nu anförda båda
procent-siffrorna belysa skarpt vad som ligger bakom våra dagars häftiga
lönestrider, nämligen den uppenbara motsatsen mellan vad arbetaren
finner för sig nödvändigt och vad industrien anser för sig möjligt.
Löneförhållandena variera emellertid efter levnadskostnadernas
höjd å olika orter och de särskilda industrigrenarnas större eller mindre
betalningsförmåga Medan i Stockholm gängse timlön för manliga
arbetare uppskattas till i genomsnitt I.70 kr., är den vid landsbygdens
industriföretag i medeltal O.92 kr. Och under det att de med utlandets
konkurrens kämpande exportindustrierna betalade en medeltimlön av
1.15 kr., stiger samma medeltal till I.35 kr. för byggnadsverksamhet,
bagerirörelse, tryckerier och andra skyddade hemmamarknadsindustrier,
sålunda en skillnad av c:a 16 o/0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
