Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social krönika 1927—28 av Bertil Nyström - 4. Arbetsmarknad, arbetslöshet och arbetsfredssträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetskraft. Detta belyses genom följande ur socialstyrelsens statistik
hämtade tabell över tillgången på manlig arbetskraft åren 1913—1927:
1913 1916 1920 1921 1926 1927
Antal redovisade socknar . . . 2,158 2,149 2,074 2,047 2,093 2,011
Därav (i °/o) socknar med god tillgång 5.o 2.7 9.o 47.9 46.8 44.o
tillräcklig tillgång 61.9 45.0 64.i 47.7 51.o 53.2
otillräcklig » 33.i 52.3 26.9 4.4 2.2 2.s
Tabellen utvisar, att år 1913 från två tredjedelar av socknarna
upp-givits så stor tillgång på jordbruksarbetare, att förhandenvarande behov
fylldes eller t. o. m. överskott uppkom, medan inom en tredjedel av
kommunerna en större eller mindre brist på jordbruksarbetare gjorde
sig gällande. Krigsutbrottets förlamande inverkan på industrien
föranledde hösten 1914 en avsevärd återströmning av jordbruksarbetare,
så att blott en femtedel av socknarna nu rapporterade brist på
arbetskraft. I den mån depressionen efterträddes av hastigt utvidgad
verksamhet inom industrien, drog denna till sig arbetskraft från jordbruket
i stigande utsträckning. Under den industriella högkonjukturen åren
1916 och 1917 rapporterades sålunda brist på lantarbetare i hälften resp.
två femtedelar av de uppgiftslämnande kommunerna. I samma mån
som industriens behov av arbetskraft åter minskades, ökades
arbetar-tillgången inom jordbruket, och åren 1918—1920 synes arbetsmarknaden
gestaltat sig på ungefär samma sätt som åren närmast före
krigsutbrottet. Arbetslöshetskrisen 1921 medförde ett tvärt omslag på
jordbrukets arbetsmarknad, ty allt sedan dess hava 95 % och däröver av de
redovisade landskommunerna kunnat rapportera tillräcklig (eller god)
arbe-tartillgång, och den tidigare så allmänna bristen på lantarbetare
reducerats till en undantagsföreteelse. Man hör nu i stället talas om
arbetslöshet även på landsbygden dels i form av ökade svårigheter för
lägenhetsägare, husmän o. d. att erhålla sådant tillfälligt arbete inom
jord- och skogsbruket, som av gammalt varit nödvändigt för deras
ekonomi, dels i brist på fasta dräng- och statarplatser såväl för
nybörjare bland den uppväxande ungdomen som för sådana äldre arbetare,
vilka ej stå sig inför de ökade fordringar, som uppställas av den
moderna mekaniserade jordbrukstekniken.
Som härav framgår, utgör den nuvarande bristen på arbete inom
jordbruket i viss mån en skugga av den industriella arbetslösheten.
Denna står i sin ordning i närmaste samband med den industriella
produktionen. Dennas volym åren 1913—1926 framgår av vissa av
kommerskollegium framlagda sifferuppgifter. Man har därvid
utgått från de i den årliga industristatistiken (avseende c:a 10,000 företag
med ungefär 400,000 arbetare) redovisade värdesummorna för
samtliga under resp. år framställda industrialster. Dessa innesluta
visserligen betydande dubbelräkningar, då de innefatta icke blott värdet av
tillverkade slutprodukter utan även av mellanprodukter (såsom gjutjärn,
garn o. d.), avsedda för vidare förädling inom landet. Enär emellertid
denna statistik upptagits efter alldeles samma grunder sedan år 1913,
torde en sammanställning årsvis av nämnda data ge en tämligen god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
