Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska polarforskningen av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare mycket ofullständigt känd. Kartan, som bär P. Dusens namn,
omfattar ett område av Smålands storlek och är tryckt i skalan 1 : 500 000.
Dessutom erhölls en i huvudsak riktig och fullständig bild av
områdets ganska omväxlande geologiska byggnad.
Med 1880-talet, eller rättare omkring 1890, började ett nytt skede
i den svenska polarforskningens historia. Den nya tiden karakteriseras
av expeditioner med programmen inriktade företrädesvis på vissa
speciella frågor. Det gällde t. ex. meteorologiska eller hydrografiska
observationer, mera preciserad kartläggning, noggrannare
undersökningar av smärre områden, vilka genom de tidigare mera översiktligt
lagda färderna befunnits vara av särskilt intresse. Bland dessa
specialexkursioner märka vi t. ex. den av N. Ekholm ledda meteorologiska
övervintringsexpeditionen till Spetsbergen 1882—1883. under vilken S. A.
Andrée gjorde sin första bekantskap med polarvärlden, A Hambergs
hydrografiska expedition 1892, J. G. Anderssons geologisk-zoologiska
»Antarctic» i Kejsar Frans Josefs fjord i Östgrönland. Fotografi av
P. Dusén aug. 1899.
undersökning av Björnön 1899, G. Kolthoffs stora zoologiska expedition
till Spetsbergen och nordöstra Grönland 1900 samt J. W. Sandströms
oceanografiska kryssningar längs polariskanten från Grönland till Frans
Josefs Land 1929 och 1930. Men det namn, som träder i förgrunden
under denna period, är Gerard De Geers.
Redan 1882 hade De Geer tillsammans med Nathorst arbetat en
sommar på Spetsbergen. Det dröjde emellertid därefter ända till 1896,
innan De Geer kunde realisera sin önskan att återupptaga sin
Spets-bergsforskning, vilken dels avsåg ingående utredning av ögruppens
bergsbyggnad samt forntida och nutida nedisning, dels noggrann
detaljkartläggning medelst fotogrammetriska metoder. Det sistnämnda
innebär, att inmätningen av terrängformerna sker genom bearbetning
efter hemkomsten av fotografier, som togos efter ett särskilt,
matematiskt beräknat system från stompunkter, vilkas inbördes belägenhet
fastställts på andra vägar, t. ex. genom triangulering eller genom
astronomisk ortsbestämning. Utom expeditionen 1896 under De Geers ledare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
