- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
6

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bland män af det brådstörtande framåtskridandet
liksom af den säfliga konservatismen. Från rådsalen och
ständernas utskott smög den sig ut på osynliga vägar
till de hemliga klubbarna, till familjehärden, ja,
dryftades till och med inom kort med bibelns ord på själfva
predikstolen. Den låg så att säga i luften, hvart man
kom, under denna för Sverige så betydelsefulla tidpunkt,
en tidpunkt af politiska ränker och våldsbragder samt
af djupt gående sociala hvälfningar, hvartill vår historia
hittills ej kunnat uppvisa något motstycke.

*     *
*



Det var i solnedgången, söndagen den 16. juni
1741. Hela Stockholm hade den dagen varit ute
på malmarna för att skåda på äppelblom, lukta på
häggen eller rulla sig och stå på hufvudet på de
ljusgröna gräsmattorna. Folket kom nu tillbaka
öfver Norrmalms torg med sina matknyten, än i spridda
flockar, än i större skaror. Alla skulle ner för det
sluttande torget mot slaktarhusbron för att komma till
sina hem i någon af stadens mörka gränder. Kvällen
var härlig och utsikten nere på bron lika vacker, som
den skulle för en person af vår tid synts egendomlig.
I öster fick solljuset de små grönsprängda rutorna i
Arsenalen att glimma som guld; på sidan om dess
höga, erggröna koppartak och många tornspiror höjde
sig öfver den brusande strömmen fasaderna af
Fersenska och Düringska palatsen samt något längre ut, åt
Skeppsholmen till, den röda väderkvarnen med sin
granne, den korsformiga träkyrkan, i hvilken Tollstadius
under förmiddagen talat så vackert »om ett rättfärdigt
folks upphöjelse och ett syndigt folks förnedring och
fördärf». Till höger om Skeppsholmens låga bro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free