- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
16

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

suttit rak och förnäm samt med ett föraktfullt leende
sett på hur man velat välta omkull vagnen.

Men hade han än vid första ögonkastet trott
sig kunna klassificera de båda damerna såsom mor
och dotter, dröjde det icke länge innan han kände sig
tveksam. Ty hvar låg i själfva verket likheten?
Vagnen, som långsamt rörde sig öfver den gropiga, illa
stenlagda gatan, gaf honom god tid till
observationer medan de passerade förbi. Svårligen kunde man
finna tvänne ansiktsuttryck mera olika, om än i de yttre
dragen funnos vissa likheter. Den viljekraft — man
kunde nästan säga det trots — som afmålades i hvarje
min i den äldres ansikte, var hos den yngre mildradt
till lugn undergifvenhet; hvad som hos den förra kunde
tolkas såsom förnäm högdragenhet tycktes hos den senare
endast vara medvetandet af eget värde, och slutligen,
då den äldres skarpa ögon uttryckte afsky och hat,
hade den yngres, då de långsamt vändt sig bort
från de hotande grupperna, snarare talat om öfverseende
än hämnd, snarare velat säga att hon hyste miskund med
deras raseri än att hon önskade kunna vedergälla det.

Hennes höga, allvarliga panna, från hvilken det
blonda, lätt pudrade håret var struket bakåt och i
behagfulla lockar föll ned på hennes axlar, ökade ännu
mer det själfulla uttrycket i hennes ögon. Men detta
uttryck märkte man ej i första ögonkastet. Den lilla
körsbärsmunnen med sitt näpna småleende, de små
groparna i de fylliga kinderna, hvilka hos den tidens
ungherrar stodo så högt i anseende, de smäktande
ögonlocken, allt tydde på så mycken sparad glädje och
lekande lifskraft, att den sinnliga skönheten i främsta
rummet måste tilldraga sig hvarje ung mans
uppmärksamhet. Det djupare själslif, som afspeglade sig ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free