— 6o — Det dröjde dock icke många minuter, innan biskopens magra skepnad visade sig i dörren. Att dagens öfverläggning inom sekreta utskottet varit häftig visade sig otvetydigt på hans stela, pergamentslika ansikte, hvilket utmärkte sig för en mer än vanlig liflighet. »Den afgörande dagen närmar sig mer och mor», sade han tyst till Svenske, i det han lämnade sin kappa och hatt åt den bugande värden, som skyndat fram för att mottaga dem. — »Och kroppens nödtorft bör ej få stå tillbaka för viktigare värf, eller hur, mäster Peter?» fortfor han. Den kruserlige värden svarade endast med många bugningar, i det han diskret drog sig tillbaka. Utan att vidare bevärdiga honom fortfor han därför, vänd till Svenske: »Men våra motståndares antal tillväxer för hvarje dag. Det är också lättare att med förflugna planer hänföra en obetänksam massa än att sedermera bringa samma planer till verkställighet. — Men äfven du, min son, ser upprörd ut», afbröt han sig, i det han kastade en forskande blick på den unge mannen; »har något händt dig?» Svenske berättade nu utförligt uppträdet på Lafonts kaffehus och yttrade sin ledsnad öfver att han icke bättre kunnat lägga band på sitt sinne. Biskopen lugnade honom emellertid med den förklaringen, att det icke var så ovanligt att ungdomen vid riksdagen kifvades. En ärlig tvekamp mellan unga män, oaktadt den kanske icke till fullo kunde anses öfverensstämmande med den heliga skrift, hörde ej till våra svåraste synder. Hvad som försvårade saken var dess politiska sida. 'Parva scintilla neglecta magnum