- 64 - icke den här unge mannen på ett hår bror Köppel som den stolta fattigdomen. Se blott hvilken min! Kanske han är lappkungen som skall inspektera vår nya habit.» Nu visade sig mellan syrenbuskarna ett magert kvinnoansikte, hvilket, till följd af en stark påläggning af blyhvitt och karmin, påminde Svenske om de gamla helgonbilder han sett hemma på kyrkvinden. »Akta dig Trundman att du icke råkar illa ut, som du gjorde här om dagen, då du ville agera Carion för stadsgevaldiern ner på skeppsbron.» »Lappri, Filine, den här ser sannerligen icke så farlig ut. I ska' få se, go' vänner, att det är en officer från provinsen, som vill låna ut pengar åt våra bankobetjänter.» »Konsterna stiga och vetenskaperna komma i anseende, inföll den som kallats Köppel — en lång, mager man, iklädd en utsliten, gräsgrön röck och bärande kalott på hufvudet i stället för peruk—. »Men jag tror snarare att han kommer från min vän Harpagon, som inte vill tvätta sig för att kunna spara på vattnet.» Detta svar uppväckte säkerligen glada minnen, ty hela sällskapet började nu att skratta med full hals. Svenske, som icke onödigtvis ville gifva näring åt deras skämt, men icke häller velat vika för första stöten, ansåg nu tillfället lämpligt att draga sig ur spelet, hvilket äfven lyckades honom utan vidare obehag, genom att gå in i slottsporten som stod öppen. Väl inkommen på borggården, tog han sedermera af på vinst och förlust in åt en mörk hvalf-gång. Utan att närmare efterhöra om det var till-låtet eller icke, fortsatte han med hastiga steg tills han kom till en bred stentrappa. Nu var hans tanke att vända om; men han kunde icke motstå sin nyfiken-