— 7o — min unge man rekommenderas af en utaf mina vänner,» återtog hàn, med en nådig böjning på hufvudet, »och det är icke utan att jag är skyldig er en återtjänst. Friedrich glömmer aldrig en tjänst — var vår frände Carolus stor i striden, kan Friedrich visa sig stor i friden.» Då Svenske icke kunde återhålla några utrop af förvåning, afbröt honom konungen: »Beim Gott! Unge man, jag vet allt; — von Buddenbrock här har redan omtalat alltsamman. Historien går ju för öfrigt hela staden omkring! — Men man får icke vara så hetsig af sig, äfven om man är i sin goda rätt och vill taga en vacker dams parti. — Man skall hålla sin värja i styr, såsom vi en gång för alla befallt. — Emellertid vilja vi nu», fortfor han efter en stunds tvekan, »till straff för att unge man, genom att draga svärd i residenset, brustit aktning för kungens närvaro ålägga honom att hela aftonen vara i denna tråkiga mans sällskap, hvilken under en hel förmiddag icke kunnat berätta för konungen en enda galant historia, utan endast hållit bedröfliga sorgetal öfver sin far, generalen i Finland, eller om ryssar och kosacker som bränna folk lefvande. Och här har mans till andra kläder», fortfor kungen godmodigt — då Svenske bugande afhörde hans befallningar — i det han böljade en undersökning af sina stora västfickor, hvilken emellertid icke ledde till något resultat; ty sedan han fortsatt därmed en stund — och detta så grundligt, att han vände ut och in på fickorna — sade han med samma godmodiga leende: »Potz donner! Den skälmen Dalin tog verkligen den sista dukaten från kungen i dag!»