Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 84 -
ropade Ulrika med ett skälmaktigt leende efter
Laforme, när han aflägsnade sig.
Svenske, som sålunda plötsligt befann sig ensam
med den unga damen, måste taga upp tråden, som
den andra släppte; och han gjorde det mindre tafatt
än man kunnat vänta sig.
»Fröken skrattar således icke åt mina
gammalmodiga kläder?» frågade han, en smula varm om
kinden.
»Hvarför skulle jag göra det?»
Hon betraktade honom en stund med en blick,
soni på en gång uttryckte förvåning och nyfikenhet.
»Blått och gult äro ju de gamla svenska färgerna;
de kunna väl icke uppväcka någons löje?»
Nu följde en längre tystnad; och det tycktes nästan,
som skulle samtalet helt och hållet afstanna, då en
äldre man närmade sig från en af sidoalléerna.
»Låt oss påskynda våra steg», sade Ulrika ifrigt,
i det hon tog Svenskes arm.
»Mannen, som min herre såg där borta», återtog
hon, då de kommo in i en sidoallé,» är amiral
Sten-höök, känd för sina sarkasmer. Han ifrar för gamla
bruk och bär ständigt och jämt utslagna spetshalsdukar
och röda och gröna hals- och skorosor, oaktadt de väl
för tjugu år sen äro aflagda.»
»Inte skall man väl blott tycka om hvad som är
nytt och på modet?»
»Ah, visst icke! Hvarje människa bör följa
sitt eget tycke och icke tvingas att endast göra com me
il faut. A propos! Hofjunkaren berättade nyss»,
till-lade hon skrattande, »att Stenhöök sagt kungen i går
att det ej var comme il faut att tala då man åt, hvilket
väckte monsieur Laformes synnerliga förtjusning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
