VI. Svenske kom nu ihåg sitt löfte att besöka tant Beata. Men som klockan i detsamma slog nio, fann han att det var för sent, och beslöt istället att uppskjuta besöket till följande dag. Han påskyndade emellertid sina steg uppför slottsbacken, för att mellan de här uppstaplade högarna af byggnadsmaterial söka kortaste vägen till sitt härberge. Skymningen hade fört regn med sig och de allt ymnigare fallande regndropparna förvandlade snart den lösa marken, hvilken saknade stenläggning, till en djup gyttja, genom hvilken otaliga små rännilar af lergult vatten skuro sig väg. Dagens händelser upptogo emellertid för stor del af hans tankar, för att han skulle skänka någon större uppmärksamhet åt omgifningen. Han hade nyligen fått se den skönaste kvinna han någonsin skådat. Hvad voro väl alla skönheter i Abo mot henne! Sedan föregående afton, då hon darrande lutat sig fram öfver den höga vagnskorgen, hade hon oupphörligen varit i hans tankar. Och nu hade hon