— io6 — böija lektionen, — »man kan därur gå öfver både i kvarta oeh sekunda, allt efter tid och lägenhet». »Och mista klingan ur handen, som nyss», grinade Lars. »Men tersen redde sig på morgonen mot baronen !» »Är man fri från griller och passar på finten men se där ligger hon igen», utbrast han och grinade till på nytt mot Svenske, då denne efter ett utfall fann sig på samma sätt som nyss förut utan vapen. — »Sjette regeln i fäktarekonsten lyder», började Lars i predikande ton: När då i denna ters din klinga på något sätt fångats, må du med udden — det är i un-dertersia per lineam obliqvam eller i skef linie — gå till jorden, och din kropp och dina knän, som tillförne voro öfverlutade, alldeles retireras och gå tillbaka. — Så äst du fri och hafver betagit din motpart den men-sur' till att stöta. »Välförståendes att om han inte vet», fortsatte Svenske i samma predikoton, »att bruka den vantagio eller sirlighet med kroppen, att han ej följer klingan utefter, ty då varder han stötter, utan approchering eller annalkande» —... »Därvid likväl alltid märkandes första regeln i fäktarekonsten: Man låte sig ej af andra tankar dis-pareras eller åtskiljas, såsom af affärer, kärlek...» »Nu kan det vara nog med fäktning i dag», afbröt Svenske tvärt, i det han kastade bort floretten. »Nog skulle jag ändock kunna reda mig mot dig, gamle Lars — om det gäller». »Kärleksgriller och kvinnosnack, gör kloker galen sa' Hans Sack». Svenske gick sin väg utan att låtsa höra hvad