Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IÖ4 —
»Tunnor attan, hvarför så?» svarade generalen
med hetta. »Är då icke hvar och en af oss lika god
som tio ryssar?»
»Orp våra bröder och män icke vilja tåga ut»,
inföll fröken Liewen med ett förtrytsamt ögonkast på
Dalin, »för att hämnas den olycklige Malcolm Sinclairs
blod och fånga dessa afskyvärda ryssar, skola vi
kvinnor göra det.»
»Stolta ord, men värdiga en svensk dam», svarade
Dalin bugande. »Det är väl kännedomen om dessa
tänkesätt bland det sköna könet, som gör de flesta
desertörerna bland oss.»
»Ja, för tunnor attan, mina nådiga damer», inföll
generalen med ett belåtet grin •— »få ryssarne att
desertera, ha, ha, ha... för böfveln i våld en god idé
— bättre än vår illustre generals, som han förtrodde
konungen.»
»Le bravo de la faction? ... vår charmante
landtmarskalk? ...»
»Ja, för tusan, han och ingen annan. Hans Maj.t
frågade honom nyss, hvar han hade sin plan för den
tillämnade campagnen. — ’Här, svarade han», och
gjorde en åtbörd mot hufvudet. »Här! — för tunnor
attan, som det någonsin skulle funnits något där.
»Ja, hvem skulle väl kunnat tro något sådant!» sade
Dalin med ett sarkastiskt leende, som narrade hela
sällskapet i högljudt skratt. Generalen, som
missförstod orsaken till deras munterhet och trodde den låg
i hans berättarkonst, började att berätta historien på
nytt, då en ung kavaljer inträdde i rummet med baron
Meijersdorff under armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
