Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
att det icke gäma kunde vara någon annan än kungen
som sändt honom den.
Men hvad betydde väl, hade han tänkt, alla
de sottiser som han helt säkert gjort sig skyldig till
— och en sådan måste denna gissning hafva varit —
då han fick föra Ulrika i anglaisen och sedan ostörd
samtala med henne där borta i fönstersmygen. Och
lyckan tycktes vara ömsesidig, att döma af den unga
damens kärleksfulla blickar.
»Kusin tycker således», sade Ulrika, i det hon
lät sina ögon kokett halka öfver solfjäderskanten," »att
edra landtliga fester i Abo voro angenäma.»
»Ja, på sätt och vis, kusin.»
»Då damerna fingo sitta hela kvällen och suga på
sötmiölksost och hallonsylt, om de icke ville springa
enkleken. I sanning det roligaste tycke, jag någonsin
hört», tillade hon med ett hjärtligt skratt.
»Kusin måste finna ett särdeles nöje i att skämta
öfver våra gammalmodiga vanor i Finland. — Jag
sade ju endast att man var mera otvungen då man
kände alla och umgänget endast var mellan vänner.»
»Bättre och bättre!... Man bör fara från
Stockholm till Tälje, för att söka sig stort umgänge!...
»Men, à propos umgänge», ändrade hon sig, då Svenske
icke syntes böjd att skämta, »är min krigskusins blessyr
läkt nu? — Och har ej vår baron utbedt sig att få
göra en ny?»
»Det där var ju endast en bagatell! Om icke
min . tjänstgöring hindrade, skulle jag anhålla om en
ridtur i kusins angenäma sällskap för att visa att jag
är fullkomligt återställd. — När skola vi företaga den
där utfärden till Liljeholmen för att leka enkleken?»
fortfor han skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
