Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
sig. — Det är naturens ständiga lek: draga till sig
och stöta bort.»
Svenske ursäktade sin tankspriddhet så godt han
kunde. Han var första gången på hofvet och hade så
mycket att beundra, lysande dräkter och sköna damer.
»Raggen må ta’ deras galna klädbonader», afbröt
honom generalen vresigt, »såg jag icke i går på
Norrbro en prästdotter som gick och spatserade i en vid
sidenrob à queue trainante, som det lär heta på
rust-kammarspråket, och detta så att smutsen stänkte
omkring henne. — Och då jag kom hit i afton, gick där
icke en sådan där lång utstyrd räkel mot mig, som
jag tog för själfva landtmarskalken. — Nå, hvem tror
mans min unge vän att det var? -— Jo — en assessor.
— En skrifsudd och lagvrängare i entoilage-manchetter
och med två betjänter i husarlivré med silfver på
mössorna bakefter sig. — Skulle just gått an i salig
kungens tid! — Men, tunnor attan, det är andra tider
vi lefva i nu under detta skrifvarväldet!»
Svenske önskade generalen allra minst till
Blåkulla, men då ett tillfälle att undkomma icke infann
sig, nödgades han åhöra en utförlig redogörelse öfver
generalens uppfattning om partierna i landet, huru han
brukade böta rosen i sitt sjuka ben genom att bära en
skinnpung med tysk såpa kring halsen, hur man i
Preussen lagt sig till med järnladdstockar i stället för
sådana af trä o. s. v.
Och när Svenske sent omsider befriades från sin
plågoande, hade friherrinnan och Ulrika redan lämnat
festen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
