XIII. tekpojkens berättelse hade gifvit Svenske mänga skäl till oro. Det var af stor vikt att hans morbror så snart som möjligt underrättades om den fara, hvari han sväfvade. Redan tidigt påföljande morgon hade han därför begifvit sig ut för att söka honom. Men han hade haft otur med sina besök. I biskopens kvarter sade man att denne var i sekreta utskottet och här påstod man att han icke varit där på flere dagar. Ju svårare det visade sig att finna honom, desto oroligare vardt Svenske. På Riddarhustorget hörde han, huru man allmänt talade om kriget såsom nära förestående, samt att viktiga öfverläggningar därom pågingo i alla stånden. Men mösspartiets motstånd, sade man, var på långt när icke brutet; deras storkämpar höllo ännu ut och veko endast tum för tum. Det var därför så mycket märkligare att biskopen, som annars alltid kämpade i främsta ledet, denna dag icke fanns på sin post.