Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 253 —
»Han kommer nog om du väntar, mitt barn, det
är så sällan som jag nu för tiden får se dig, att du
gärna kan skänka mig några ögonblick.»
»Ja, det var blott ett enda rum», återtog Stina,
»som var svartklädt och intet enda hvitklädt — och
så få gäster sedan. — Endast de allra närmaste —
och en liten procession, knappt trettio led — och legda
likbärare — endast tre karosser — inga som höllo i
bårtäcket — men bisättning och begrafning på en gång
skall vara förnämt nu, kantänka. —»
»Det bör ju glädja oss gamla, kära Stina, att
människorna blifva sparsamma», svarade gumman
småleende.
»Folket, sa’ kopparslagarn midt emot», fortsatte
Stina, som riktigt var i prattagen, »skickar dessa
riksdagsmän hit till staden för att se efter att hvar man
får sin rätt här i landet; men hvad göra de väl här,
när de komma hit, annat än besöka källare och
kaffehus och uppgöra förräderi mot kung och land. — Nyss
på stund hörde jag talas om ett så’nt förfärligt
förräderi, som skulle vara å färde, att blodet riktigt
stockade sig i halsen. — Men att tänka på hur folk på
ett anständigt sätt skall komma till grafven, därpå ha’
de, gudbevars intet förstånd ...»
Svenske ärnade just fråga hvilket förräderi hon
menade, då det klappade på porten åt gatan.
»I-Iör icke Stina att det klappar på porten?» —
afbröt gumman hennes ordflöde — »du skall få se,
mitt barn», tillade hon, vänd till Svenske, »att det är
vår biskop.»
Denna förmodan delades äfven af Svenske och han
skyndade därför på samma gång som Stina till dörren
för att möta den väntade. Men i stället för biskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
