Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
vägen midt uti en stor vattenpöl, »att då man icke
får se en sådan där guldfågel hos sig mer än en enda
natt, kunde det vara så godt om han genast finge
flyga sin kos, hällre än att långa Gröningen vid
Smedjegården skall få några extra sportler. Han
håller näsan nog högt i vädret förut — och så hör
han till hattarna, då jag är en lika god mössa som
långa biskopen.»
»Nu ha vi gått så långt, att det väl inte tjänar
något till att släppa mig.»
»Nå, nå, gunstig junker... måttligt stor i orden!
— Hvad man inte kan få, tjänar inte att efter trå. —
Min herre har väl ingenting emot, om jag ber att få
låna en Carolin. Ni kan göra en ny sådan igen af en
gammal tennknapp, och det vore roligt att se hur
mycket stopöl som mäster Slophauer på Tre Råttor
vill skänka i för en sådan trollunge.»
»Det vore väl illa eljes», sade Svenske, i det han
tog upp sin pung och gaf honom en daler. >Ni kan
påräkna flere, om ni låter min värd, mäster Rinck,
veta hvar jag finnes.»
»Herre», sade Reiter, i det han med belåten min
vägde myntet i handen, »jag skall säga er hur det
är. Jag har alltid älskat mina vänner... Jag ser
nu att ni är min vän, ty inga andra än vänner ha
gifvit gamle Reiter så rikliga ölpengar — men ett ord
i förtroende. — En vän kan man nyttja i nödfall och
möjligen vända skulden på honom — stöt blott på
Reiter och han skall icke skilja så noga på hvem af
herrarne det var som hade den bruna kappan. För
öfrigt», fortsatte han gnolande:
,,Siud jfäliiiar till galgen följas dt;
(Eljc fiorc lytfas allt. De lcfoa uti ftät!,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
