- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
298

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 2gS —

strängande sjöresan hade äfven medtagit Svenskes
krafter. Ehuru han icke, såsom Lars, oupphörligt
druckit stopöl och ätit spicken braxen med ölättika, var
dock hans viljekraft icke tillräcklig att hålla honom
vaken. När hästen saktade af till skridt, kom äfven
hans hufvud att sjunka ned mot bröstet.

Emellertid hade solen gått ned och en tät dimma
börjat uppstiga i luften. Genom det grå töcknet sken
månen dunkelt fram. Det var ännu ljust, men man
hade svårt att tydligt urskilja något visst föremål.
En och annan skogsdunge uppdök här och hvar med
sina toppar ur dimhafvet, men för öfrigt var allt grått,
tyst, osäkert. Icke en gång ängsknarren lät höra sitt
enformiga läte.

Hästarna syntes färdiga att vid första tecken till
fullkomlig frihet från sina herrars tyglar göra
närmare ’bekantskap med det höga, frodiga gräset på
dikesrenen. Vid ett något för tidigt försök af dem i
denna riktning väcktes Svenske ur sina funderingar.
Ordnande sina tyglar, gaf han sin häst sporrarna och
ropade åt Lars att följa sig. Detta rop, som ekot
återgaf från skogen, kom Lars att slå upp sina ögon.

»Tyst! — Stanna, nådig herre!» — ropade han
enträget efter honom.— »Hör I då ingenting?»

Svenske höll genast inne sin häst och lyssnade.
Skulle det kanhända vara borgarena som ville
åter-kräfva sina hästar? Men rundt omkring rådde den
djupaste tystnad.

Han vände sig om för att fråga hvad Lars
menade. Hen han kom sig icke för att göra det. Hvad
hade väl inträffat? Hans bistre och trumpne
följeslagare var icke mera samma person. Han kunde icke
frigöra sig från en obehaglig rysning, då han såg fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free