- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
305

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 305 —

Det är dystra minnen, men det kan göra godt
för en gammal syndare att någon gång få rifva upp
dem igen ... och man måste gå i ordning med
frågorna, sa hin onde, böljade med ärkebiskopen.»

»Samma år, som slaget stod vid Napo
byfortsatte han efter en stund, »satt jag en kulen
februaridag hos mina föräldrar i vår lilla stuga. — Detta
satans hugget öfver näsan, som hans nåd sett, och några
andra skråmor hade gjort mig mindre kavat för någon
tid. — Helt oförhappandes fingo vi höra ett fasligt
skrikande utifrån gatan och då min mor skyndade till
fönstret, såg hon hur kvinnor och barn flydde undan
för en hop skäggiga, kutryggiga kosackhunÄar i
trasiga munderingar, som slogo .efter dem med
spjutskaften . .. Hvad som sedan hände är så rysligt, att
jag aldrig talar om det. Ett par veckor därefter satt
jag fången i Viborg. Far och mor hade de pinat
ihjäl.

I Viborg såldes jag och kom till olika ägare,
tills jag slutligen en vacker dag rymde min väg och
kom öfver till Sverige, där hans nåds far tog mig i
sin tjänst.»

»Men den hvita eller hvitklädda flickan, när
kommer hon med?» frågade Svenske.

»Strax, hans nåd. Tålig man trifs, sa bonden,
rökade ut räfven. När ryssarne bränt hans nåds gård
och hennes nåd icke mer hade rum för mig på den
lilla holmen ute i skärgården, gaf jag mig åter på väg
till min födelsestad. Men här kunde jag icke stanna
för ryska spejare, som påstodo att jag under kriget
svurit ryske tsaren trohetsed, och att jag därför måste
åter gifva mig i deras våld... På den kroken bet jag
dock icke, utan begaf mig i stället till Stockholm.

Carl Svenske. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free