— 309 — veta alla konster ... Dagen därpå vaknade jag ett godt stycke utanför Hornstull med hundra äkta plåtar i pungen och med dem knallade jag mig redan samma dag öfver till Åbo.» Svenske gjorde honom ytterligare några frågor. Men Lars svarade fåordigt och undvikande. Snart upphunno de några kompanier, som voro på marsch mot gränsen, och denna omständighet ledde tankarna öfver till närmare liggande frågor. Och ju närmare de kommo gränsen, dess mer fylldes vägarna af tågande trupper ocli proviantforor. Ivrigsförklaringen, ehuru länge påtänkt, hade kommit så brådstörtad!, tack vare det invecklade korruptionsmaskineriet vid riksdagen, som tände krigsfacklan, att Buddenbrock knappt hunnit samla hälften af sina trupper, när krigsförklaringen redan utropades på torgen i Stockholm. Den återstående hälften låg kringspridd på rotarna eller var på tåg till krigsorten. Det hade varit svårare för det rådande krigspartiet att vinna öfvervikten i de voteringar, som afsågo utgifter för de -erforderliga förberedelserna till kriget, än att i hufvud-voteringen genomdrifva själfva fredsbrottet med fullkomligt oförberedda trupper. Med den största förvåning betraktade Svenske de oordnade hopar, som släpade sig fram långs vägarna. Nedböjda under tunga packningar, med rostiga gevär på skuldran och trasig mundering kunde man snarare hålla soldaterna för röfvare än reguliära trupper, af-sedde till att användas i ett ordnadt fälttåg. Lars skakade allt betänksammare på hufvudet, ju flere sådana afdelningar han red förbi. »Sämre krakar», utropade han, då han ridit förbi Åbo ryttare, »har jag då i hela mitt lif icke sett bland