- 316 - hvilken kämpade om herraväldet med den tjocka tobaksröken. Möblerna voro få, men mycket bastanta. Liksom ägaren buro de en viss prägel af gammaldags kärnfasthet. Hedersrummet intogs af en stor skänk af ek, utsirad med oräkneliga listverk; därnäst kom en stor omålad träkista, det oundgängliga tillbehöret till visthuset och handkammaren. Slutligen följde, utan särskild rangordning, några höga, klumpiga, men tillförlitliga länstolar, öfverklädda med kalfskinn. Svenske hade knappast hunnit göra denna hastiga öfverblick, då dörren på nytt öppnades och värden inträdde, åtföljd af en gammal fryntlig matrona, som han presenterade som sin hustru. Båda förklarade nu att de voro förtjusta att få härbergera biskop Jusle-nius' unge frände. På samma gång erfor Svenske alt han befann sig under rådmannen och handelsmannen Tillmans tak. Då han morgonen därpå inträdde i fältkansliet, sprang hans vän från Stockholm kapten Buddenbrock i famnen på honom, innan han fått tid att hälsa, samt frågade i nästa andetag efter nyheter från Stockholm. »Goda och glada nyheter», svarade Svenske, omfamnande honom. »Både din fru mor, friherrinnan, ocli din syster Ulrika må väl.» »Gläder mig af hjärtat. — Och här får jag nu föreställa dig för dina blifvande kamrater: Lewenhaupt, Wrede, Sparre, Ehrensvärd, Strussenfelt, kamrer Wittfot.» »Ett rykte går om snar aktion?» sade den sistnämnde, i det han tog Svenskes hand. »Löst prat...», svarade de unga männen på en gång. »Man vill», sade Buddenbrock skrattande, »att en