Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 334 —
»Nå Lars, hvad säger du om sådan klappjagt?»
»Skulle kanske kunna säga något, hans nåd....
Tycker nog det hade varit bäst att icke ställa till så
mycket väsen för så’nt varsel.»
»Varsel? — Säkert endast något kosackskämt.»
»Inga kosacker, hans nåd. — Svarta hästar...
stora fladdrande vingar... ej en enda ryttare.»
»Äro dina spöken framme så tidigt på aftonen,
då torde vara skäl att vi se till hästarna, så att inte
tomtegubbarne stjäla bort fodret.»
»När man försummar Guds hus och i stället äter
kräsliga rätter och umgås med syndiga lustar och
begärelser ...»
»Käre Lars, spökena får du ha för dig själf, men
predikningarna bör du öfverlämna åt våra präster, som
du ju håller så mycket af. Bäst gör du dock, om du
lämnar mig i fred för bådadera.»
»Jag har, gudnås, varit en så syndig människa»,
mumlade Lars med gråtmild ton. »Men nu är jag
omvänd.»
Svenske var icke i lynne att vilja höra hur
grundlig Lars’ omvändelse var, då han kände honom
tillräckligt för att förstå att han upptäckt någon ny
ölsort och var på väg att återse den hvitklädda flickan,
i hvilket fall det vore bäst att han vore inomhus. Han
tillsade honom därför att följa sig till stallet.
Här möttes han redan utanför af vänskapliga
gnäggningar och på de stora ögonen, som lyste som
eldkol i halfdunklet, såg han, så snart han stigit in
genom den låga stalldörren, hvar hans häst befann sig,
vid hvilken han för hvarje dag kände sig mer fäst.
»Se, det var så, att han blef litet sömstucken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
