Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 337 —
fä dränka honom lifslefvandc än att ett tagelstrå skulle
röras på hästarna.
Då Svenske återkom till rådmannen, sutto gästerna
ännu vid sina vinkannor. Endast pastorn och majoren
voro sysselsatta med att rulla tärniiigarna i
brädspelslådan.
»Skock tunnor attan», ropade den sistnämnde mot
Svenske, då han inträdde, »trodde jag icke att du
redan gifvit dig på hemvägen för att skrika något i
öronen på generalen.»
Svenske ansåg det icke löna mödan att, i den
sinnesstämning majoren befann sig, fordra något slags
upprättelse, utan nämnde blott i få ord att han hört
ute i staden att larmet uppkommit till följd af några
lösa kosackhästar, hvilka man sedan tagit fatt på vid
Armilavakten.
Om än det besynnerliga uppträdet kunde på detta
sätt få sin helt naturliga förklaring, kvarstod likväl för
Svenske det hemlighetsfulla samtalet på vallen såsom
en olöst gåta. Äfven berättelsen om hofslagaren, som
sökt fördärfva hans häst, gjorde honom åtskilligt
hufvudbry.
Under natten väcktes han af ett nytt larm. Nu
var fienden, skrek man, i fullt tåg öfver gränsen. Så
snart Svenske hunnit kläda sig, skyndade han därför
till kommendanten.
Men denne tog ingen vidare notis om honom. Och
på Svenskes fråga, om han befallde att han skulle stanna
kvar, svarade han tvärt att han redan afsändt - alla
rapporter som han funnit af nöden.
Efter en lång ed tillade han att som »hans
hetlef-rade unge herre» ändock bara vore till förargelse och
besvär, kunde han gärna begifva sig hvart åt fanders
Carl Sventie. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
