Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35’ —
Från tullhuset och corps de gardet mottogos de af
musköteld. Äfven från kyrkogårdsmuren, som en del
tavastländingar höll besatt, och från fönstren i den
bakom liggande kyrkan smattrade muskötsalvoma.
Men petarder och beckkransar komma snart det
höga magasinet strax bredvid att stå i lågor, och resten
uträtta kanonerna, som nu hunnit upp på vallen.
Svenskarne måste fly. Med svettiga, krutsprängda
anleten, uppfläkta munderingar och utan hufvudbonader,
söka de sin tillflykt bakom de brinnande byggnaderna.
Hvarje hus blir en fästning, som icke dagtingar, förrän
hon gått upp i lågor eller besättningen till sista man
sprungit öfver klingan. Äfven kvinnorna deltaga i
striden. Genom den täta krutröken synas deras blå
och röda kjortlar fladdra för vinden, då de högt uppe
på taken tillföra sina män och bröder ny ammunition,
ty äfven borgerskapet deltager med samma förbittring
som soldaterna i försvaret af sin stad.
Nu flyger kyrkporten upp i luften, sprängd i stycken
af en petard. Och mellan de rykande spillrorna
utrusar en flock män. Det är knappt ett tiotal. Deras
unge anförare pekar med väijan upp mot redutten Faber.
»Upp, följ mig, bussar!» ropar han och rusar före
dem uppför vallsluttningen.
iStå!» kommenderar han, då de inkommit i
redutten. »Hälften till sjösidan, andra hälften åt
staden!... Men hvad är detta, Lars? Ingen här och
flaggan blåser?»
»Skola vi sänka henne, nådig herre?»
»Det är icke vår sak, utan fiendens.»
»Nådig herrns arm värker?...»
»Där äro de! — Passa på, Lars ... där i hörnet...
Hvem föll där borta?...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
