— 357 — torget, måste man icke draga på sig polska buffel-lädersstöflar om man skall gå ut när höstvätan böljar. .. och hafva två stadiga, handfasta lyktgubbar, som kan dra' upp en ur smutshögarne. »Och så kommer en sömnig hyrkusk», återtog den andre, i det han blåste upp sitt rödbrusiga ansikte och slog sin tjocka näfve i bordet, »och då... pladask ligger man där i mörkret. Nej, hederligt folk kan snart icke gå på gatorna, utan måste bära sig såsom kungar och morianer.» »Gårdsägarne borde åläggas, bror Flåberg, att åtminstone en gång i veckan sopa gatan utanför sina hus, så att man'kunde tà' sig någorlunda fram nattetid», inföll den tredje i sällskapet, hofperukmakaren I.udvig Reineke. »Nattetid? Nej, nu går det igen, sa' Frodbomskan om svagölet!» — skrattade slaktaren hest. »Bror Smedman vågar sig, ta' mig ock böfvelen, icke ens att tala om att gå ut nattetid.» »Minns på Eriksberg, härom da'n? Hm! Icke långt borta för bror själf», svarade den förre, med en menande blick på Smedman. »Det ordet pliktar du för med nio daler, mäster hårfin», sade slaktaren, i det han på nytt slog handen i bordet. »Jag gör en konst i dina dalrar! Hela skrået känner nog hurudan gnidare du är.» »Gnidare kan du vara själf och inte jag», sade slaktaren i det han i vredesmod reste sig från bordet. »Sakta, go' vänner», inföll nu Smedman medlande. »Bror Flåberg är ingen gnidare, det skall vår Herre veta. När pipbruket gick omkull och jag måste ce-