— 383 — vardt därför i en hast större hjälte än denne Buddenbrock; ty när alla de andra ropade retirera, ropade han attackera. Han visste nog att han allena icke kunde göra krigsrådets beslut om intet.» »Själfva grundorsaken till olyckan ligger dock väl inte hos Buddenbrock utan snarare hos dem som framkallat kriget. Men dessa hans gamla vänner, ha nu lämnat honom i sticket endast för att kunna rädda sig själfva.» — Prosten gjorde här ett uppehåll. Det var tydligt att han öfverlade inom sig om rätta tidpunkten var inne att öfvergå till själfva grundmotivet för hans egen långa underhandling. »Om man skulle», återtog han slutligen, med ett slugt ögonkast på biskopen, »söka vinna generalerna för vårt parti.» Prosten sade vårt parti af den orsak att han, på samma gång det böljade gå illa i kriget för de svenska trupperna sadlat om ånyo och öfvergått till mössorna, hvilka varit nog beskedliga att förlåta honom hans föregående vinglerier. »Hm!» »Det är åtskilligt att vinna .. .» »Hvad fordra de?» »Att de fängslade beredas tillfälle till flykt.. . Tänk på fördelarna... Vi vunno majoritet och kunde öppna räfsten med hattcheferna...» »Med hvilka? Tala tydligare.» »Jag vill förutskicka den anmärkningen att jag visst icke i allo delar deras uppfattning som bjuda oss handen i denna sak. En respektabel penningsumma erbjudes nämligen dessutom ... »Men hvilka vilja de vinna, i Guds namn?»