— 3Q2 — »L'aimable gargon!» inföll fröken Liewen. »Aldrig tröttnade han på att berömma sina förträffliga egenskaper, sitt vackra hår och sina nya propra kläder?» »Och skröt ständigt öfver den gunst han hade hos fruntimret?» »Just han, mitt herrskap. Han förkylde sig, le pauvre homme, helt oförmodadt i kajutan på jakten Hartassen och en vacker dag seglade han på egen hand öfver till de elyseiska fälten. För mången dam här i staden torde det vara en rätt artig förlust?» »A propos fänrik Tallklang», inföll fröken Liewen, • hörde man någonting af den unge mannen, Svenske, eller livad han hette, hvilken en tid gjorde så mycket uppseende här i residenset?» »Certainement... Han lär ha stupat på något curieust sätt i AVillmanstrandska aktionen?» »Man kunde se på hans blå, stirrande ögon och konstiga låter», sade friherrinnan, i det hon flyttade sig högre upp i länstolen, »att det var en sådan där bou-tefeu, som endast skulle stifta oreda dit han kom.» »Svenske är min vän, min mor», sade Buddenbrock allvarligt. »Så vidt jag känner uppförde han sig under kampanjen som en i allo tapper och modig officer. Många sådana män i vårt gamla Sverige och vi skulle må hända nu haft det mycket annanledes.» »Quel ferveur, mon ami?» utropade Laforme, i det han reste sig, »jag vill den unge mannen i sanning intet ondt. För mig må han gärna ha visat så mycken feghet som helst mot våra fiender.» »Svenske feg?* utbrast Buddenbrock och for upp af stolen. »Det var en ny sida af honom. Med de ännu öppna såren efter fäktningen vid Willmanstrand, rymde han från ryssarne, just som de skulle föra ho-