Af åldermannen Smedman hoppades han meh Denne hade många egenskaper, som gjorde honom till ett utmärkt redskap vid utförandet af farliga politiska företag, i synnerhet om han ej fick veta om dem för mycket. Hos honom hade han ännu en del af sitt arf innestående, och han var alldeles viss om att åldermannen, för att få behålla pengarna för alltid, skulle förmås att göra sin bod till säte för en hemlig klubb af de argaste förrädare. Att arfvet gått med åldermannens ägodelar all världenes väg visste han nämligen ej, då han ännu icke hunnit uppsöka honom. Först ville han nämligen råka sina kamrater från kriget, hvilka, efter hvad han trodde sig veta, redan vidtagit förberedelser till generalens flykt. — Lafonfs kaffehus fick denna afton rymma många gäster. Nyheten om dalkarlarnes uppror hade spridt sig som en löpeld i hufvudstaden och utgjorde ett för hvarje timme allt intressantare samtalsämne. Därtill ■kom det myckna talet och oron om den s. k. »princi-palatsquæstionen». Skulle riksdagsmännen vara något annat än språkrör för den menighet, som de'represen ■ terade, eller ej? Detta var en fråga som i hög gra'', upprörde hufvudstadens borgerskap. Bodgossen, som ännu icke visste hvad burskapsexamen inför höglofiiga magistraten ville säga, skrek öfverljudt och knöt sin röda näfve öfver disken, då någon af magnaterna Kjer-man eller Plomgren gick förbi boden, därför att de satte sig öfver hvad deras principaler, borgerskapet som valt dem, ville att de skulle göra och låta på riksdagen. Det var därför icke underligt om handtverksmä-staren eller krämaren under dessa dagar lämnade verkstaden eller boden något tidigare på kvällen än van-