Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 437 —
han sneglade på Svenske och hans vänner. »Där sitta
fårrädarne.
De sista orden yttrades med höjd röst. Inom ett
ögonblick voro Svenske och hans kamrater föremål för
de öfriga gästernas blickar. Men de låtsade som de
ej märkte det. Först när den som utpekat dem reste
sig upp från bordet stego de äfven upp och satte på
sig hattarna.
Mäster Lafont hade genast vid först misstänkt
tecken skyndat bakom disken, hvarifrån han nu skrek
af alla krafter att man skulle sända bud efter vakten,
medan borgarena slöto sig samman om sin unge
kamrat, för att, väpnade med ölkrus, vedträn och andra
lämpliga tillhyggen, kunna hjälpa honom mot de unga
adelsmännen, om desse skulle göra min af att gå till
anfall.
Men desse höllo sig strängt på defensiven. Det
var tydligen deras afsikt att med så litet bråk som
möjligt komma ut i det fria.
»Låt oss skiljas i fred, go’ vänner», sade Svenske,
i det han närmade sig den sprättige krämaren, som
med sitt prat ställt till osämjan. »Ni vet hvad det
kostar att ofreda en adelsman under riksdagen.»
»Förrädare får man gripa om det ock vore midt
i kungliga rådet», sade den tilltalade i hånfull ton.
»Hvem säger då att vi äro förrädare?»
»Hvem säger?» — Det göra vi allesamman...
eller hur, go’ vänner?»
»Jo, allesamman», svarade borgarne med en mun.
»Kan hälsa från skepparen Wagner», återtog den
först nämde i försmädlig ton sedan det mesta sorlet
tystnat. »Han bad mig hälsa de noble herrarne från
sitt nya logis i Smedjegården.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
