Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 448 —
»Ett hål» hviskade Lars emot honom.
En smal ljusstrimma silade sig genom springorna
i botten på hålet och Lars böjde sig ner för att kunna
bättre se genom dem.
»Hvad ser du?», frågade Svenske med återhållen
andedrägt.
»En lång gång.»
»Omöjligt — syns någon där?»
»Jag ser inte mer än ett kort stycke.»
»Hålet är för litet. — Luta dig närmare till
väggen ... vidga det något med skaftet.»
»Ts! Någon rör sig strax bredvid.»
»Håll något för hålet.»
»Måtte den onde ta’ sådane väggar» skrek Lars
i det samma, i det han rusade upp. »Skynda er ur
vägen, nådig herre. . . han sticker geväret genom
väggen.»
Det var i sista minuten, som Lars hann draga sig
undan. Då han vidgade väggen, hade flere stenar
rasat ner på andra sidan. Bisot hade tagit miste pä.
några alnar och hålet vette därför till förstugan
utanför generalens rum. Den soldat, som postade här hade
hela dagen misstänkt det ovanliga bulret bakom
muren. När murbruket föll ner hade han därför smugit
sig fram till hålet och Lars hade icke väl hunnit taga
steget åt sidan förr än ett skott blixtrade fram genom
hålet och en kula for smattrande in i motsatta väggen.
»Fort undan! Här är ingen tid att förlora» sade
Svenske i det han skyndade mot dörren. »Lämna allt
kvar.»
De hörde redan patrullens steg nere på gatan.
Stora vägen var alltså stängd. Lyckligtvis dröjde det
någon tid innan vakten kom sig för att utsända patrul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
