Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 43’ —
Svenske måste uppgifva hvarje tanke att på denna
väg utföra sitt befrielseverk. Villrådig lät han sina
blickar löpa långs husets fönsterrader, hvilka
glittrade i månskenet. Plötsligt nådde ljudet af röster hans
öra och strax därpå fick han se en gammal bekant
som han icke träffat sedan han återkommit till
hufvudstaden. Det var fältväbeln Reiter, som nu med viktig
min visiterade posterna.
Ehuru det icke var långt lidet på kvällen, var
denne i det tillstånd som Lars brukade befinna sig uti,
då han hade sina hemskaste syner. Se där nyckeln
till gåtan, tänkte han, som han så länge sökt lösa.
Lars var redan hemkommen, då han en stund
senare inträdde i sitt härberge. Han hade väntat sin
herre med stor oro och vardt därför helt glad, när
denne frisk och sund inträdde gpnom dörren. Svenske
var emellertid icke vid lynne att svara på hans frågor.
I det han slängde sin kappa på en stol och kastade
sin hatt på en annan, böljade han att oroligt gå åter
och fram öfver golfvet.
■Om man endast kunde komma fort ned till nya
bron» — sade han till hälften för sig själf i det han
stannade. — »Men allt är som det vore förgjordt. —
Nå, Lars, har du funderat ut någon listig plan?»
»Nej, herre! Ar man slagen till en slant, blir
man aldrig en daler.»
»Fins ingen utväg?»
»Just ingen, så vidt jag vet.»
»Just ingen?» upprepade Svenske häftigt, »hvad
menar du?» Skall äfven du tala i gåtor.»
»Sakta! Människorna kunde tro att vi togo oss
något syndigt före på sabbatsafton. — Jag var nyss där
borta» fortsatte han därefter med lägre röst, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
