Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 472 —
på allt, skulle i det afgörande ögonblicket kanske
vägra att följa sina okände räddare.
I vaktrummet sutto, vid ett stort, klumpigt
träbord, några soldater i hvita peruker med bly vid
öronen och blå rockar med citrongula, öppna fällkragar.
De samtalade om striden några dagar förut på
Norrmalmstorg mot dalkarlarne.
»Raggen må ta’ mig, om han icke sprang mot
dem med spänd studsare och sköt minst tio, för jag
såg öppningen», sade den af dem, som satt vid öfra
ändan på bordet, i det han stödde armbågarne mot
bordskanten och vårdslöst förde en af tennmuggame
mot läpparne. —
»Fy, för djäfvuln, sådana snålvargar», afbröt han
sig i det han slängde muggen utefter golfvet. »Bara
svagdricka. Inte något därborta heller?»
»Nej, nådig fältväbel.»
»Hvad kan klockan vara?»
»De tutade nyss åtta från berget.»*
»Ännu två timmar till aflösning.»
»Hur var det på torget?» inföll en af de yngre
soldaterna, i det han nyfiket sträckte fram hufvudet
öfver bordet.
»Det uttrummades som jag sa’», återtog fältväbeln,
»att alla af dalflocken, efter som de lofvat godt och
hållit tunnt, skulle innan klockan fem lägga ned
bössorna och bedja riksens höglofliga ständer, Kongl.
Maj:t samt kronan om pardon och icke till dess gå
utom stadens staket.»
»Och det gjorde de?»
»Jo vackert! Det är konstiga hästar de gröna!»
* Brunkeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
