— 5°o - Utan att tänka på hvad han gjorde skyndade han mot staden. Skymningen hade redan inträdt, då han nådde fram till Skeppsbron. Aftonen var ovanligt vacker. Det var sent och endast några smala strimmor af blekgult och silfver kantade i norr den djupblå, stjärnklara himmelen. Öfver Danviksbergen höjde sig fullmånen i praktfull glans, i hvilken skummet efter båtarnas årtag glittrade som silfver. Muntra melodier från valthorn, oboör och flöjter närmade sig staden. Det var ett lustparti, tänkte Svenske, som vände hem efter någon landtlig picknick, och han kom nu ofrivilligt att tänka på den landtliga festen på Liljeholmen, då han nyss var kommen till Stockholm. Det var nu mer än två år sedan dess. Han kände igen den lilla stjärnan i öster och undrade på hvar hon, föremålet för alla hans tankar, som också hade sin del i den stjärnan, nu kunde vara. Ett stycke från södra landet aftecknade sig seglen af en större jakt, som långsamt rörde sig långs den mörka bergväggen. Snart skulle icke mer än det hvita toppseglet skymta fram öfver Skeppsholmsudden. Drömde han eller stod icke en svartklädd kvinnoskepnad vid akterstäfven? Många kvällar gick han sedan ensam ned till stranden för att se om ingen jakt seglade ut. Detta blef slutligen en njutning för honom liksom det äfven var ett nöje för honom att undvika andra människor. En afton i skymningen skulle han företaga sin vanliga färd, och hade just öppnat dörren, då en person mötte honom i förstugan. När han betraktade denne närmare kände han igen sin morbror. Biskopen sade icke ett ord förrän han suttit en