Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 502 —
Men Svenske skakade på hufvudet. Han kände
inom sig att han ej kunde det.
Biskopen såg ett ögonblick forskande i hans ögon
innan han fortsatte:
»Vägrar du vill jag icke bedja dig mera.... om
du skjuter handen tillbaka, vill jag icke taga henne.
Inför den högste återkallar jag emellertid de ord som
jag för två år sedan i hetsigt mod lät undfalla mig ...
Du ser alltså barn att det ej är falsk blygsel, som
längre skiljer mig från ditt hjärta.» .
Den gamle mannens ömt allvarliga tilltal smälte
isen kring ynglingens hjärta. Svenske kände sig
alltmera tvehågsen. Skulle han då för alltid nödgas
öfvergifva sina drömmar? Han for med handen öfver pannan.
»Du tvekar ännu?» återtog biskopen, då Svenske
icke svarade. »Din hug står väl till annan färd. —
Jag trodde ock att du redan farit, då du icke hedrade
gamla Beatas jordfästning.»
»Är tant Beata död?»
»Ja!»
»Är gamla tant Beata död!»
»Har du då ej vetat det? Hon sade att hon sändt
en hälsning till dig och undrade mycket på att du icke
kom till henne för att höra mera därom.»
Biskopens blickar följde möblerna i rummet. Det
var liksom han hade sökt något.
»Se här!» utbrast han och tog en svart ask från
spiselkransen. »Har du icke öppnat den ännu. Det
är ju Beatas skrin.»
Svenske stod alldeles slagen af förvåning. Han
hade aldrig, upptagen som han var af sitt ständiga
grubbel, kommit att observera det vackra skrin, som
biskopen nu räckte honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
