— 5°5 — Några dagar senare kryssade åter en vacker segeljakt förbi Skeppsholmen. Det var skymning. Men den kvällen stod ej någon yngling på träbron och stirrade med sina sorgsna blickar ut öfver fjärden. Nu satt han i stället själf vid akterstäfven på den gungande båten och blickade tillbaka med ett visst vemod mot staden, hvilken långsamt försvann bakom uddarne i den rödaktiga aftonbelysningen. Till svar på det bref, Svenske på sin morbrors inrådan afsände till Ulrika, som med sin mor begifvit sig till Holland, hade nämligen kommit det allra hjärtligaste bref, hvilket lät honom hoppas att få upplefva en lång följd af år, fulla af sällhet och knappt anad lycka; och hvilket genast kommit honom att fatta beslut att resa dit ut för att formligen begära hennes hand. Det torde vara nog att tillägga att Svenskes förhoppningar gingo i fullbordan. Och att de båda makarne, när de firade Magdalenadagen, aldrig glömde att sätta tant Beatas vackra ask på det blomster-smyckade högtidsbordet. (1874O