Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII:s regering. Statshvälfningen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adlercreutz, Klingspor, Stedingk och Lagerbring
anhängare af denna åsigt, som äfven omfattats af
några afdelningar inom hären. Dessa personer bland
hertigens närmaste omgifning gjorde nu allt för att
förmå honom att samtycka härtill och lyckades. Det
beslöts således, att fyra ledamöter af konseljen,
skulle den 30 Mars afresa till Gripsholm, med
uppdrag att mottaga den ifrågavarande afsägelsen,
hvarefter Essen skickades till riksdrotsen för
att härom underrätta honom, hvilken fortfarande
för sjukdom ej kunde lemna sina rum. Då han från
första början stält sig på Adlersparres sida i de
stora frågorna om förbättringar i grundlagarne och
äfven om en dynastiförändring, motsatte han sig nu
med mycken bestämdhet detta förslag, samt utverkade
att en särskild konselj hos honom samlades, för att
öfverlägga om ifrågavarande ämne och deröfver afgifva
sitt utlåtande. Till denna konselj kallades endast
Adlercreutz, Klingspor, Essen och Fersen, hvilka,
ehuru de i allmänhet voro för bevarandet af prins
Gustafs rättigheter, likväl instämde med riksdrotsen
deri, att hertigen ej egde rättighet af konungen
mottaga afsägelsen, utan att dennas antagande eller
förkastande berodde endast af ständerna. Derjemte
förenade sig konseljledamöterne om den mening, att
drottningens tillträde till konungen borde uppskjutas,
till dess den sistnämndes afsättning försiggått.
Kort härefter lyckades äfven riksdrotsen, i samråd
med de i konstitutions-komitén insatta personer,
utarbeta grunderna till en ny statsförfattning;
men i följd af det inflytande, några af komiténs
äldre och mera konservative ledamöter, såsom
Lagerheim och Håkansson, egde derinom, antogs ett
af dem utarbetadt förslag till ny regeringsform,
hvilket af de yngre mera frisinnade ledamöterna i
komitén, såsom Hans Järta och några andra, kallades
en »förklädd säkerhetsakt» och förklarades icke
motsvara tidens fordringar. Man ville emellertid
genomdrifva förslaget vid den förestående riksdagen
på det sätt att, sedan ständerna utropat hertigen till
konung, skulle förslaget till den nya regeringsformen
föreslås dem till antagande eller förkastande och,
om det förkastades, den nye konungen förklara sig
komma att regera efter 1772 års regeringsform och
säkerhetsakten, hvilka grundlagar ej utan hans
medgifvande kunde af ständerna upphäfvas. Ett af
Adlersparre yrkadt tillägg i förslaget, att ofrälse
possessionater måtte tillerkännas säte och stämma
i bondeståndet, hade mött sådant motstånd från de
konservative inom komitén, att det ej fick inflyta i
grundlags-förslaget, utan skulle i en särskild kunglig
proposition meddelas ständerna, sedan regeringsformen
blifvit antagen.
Adlersparre hade en särskild anledning att föreslå
detta tillägg. Han trodde nemligen, att utan detsamma
norrmännen ej skulle vara benägne till en förening
med Sverige, hvartill han hoppades de eljest skulle
kunna förmås genom att välja den hos dem synnerligen
populäre danske ståthållaren prinsen af Augustenburg
till svensk tronföljare. Detta val var hvad som nu låg
Adlersparre mest om hjertat. Det hade ock varit för
att säkrare kunna genomdrifva detsamma, som han yrkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
