Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till vapenöfningar hvarje söndag under ledning af
befäl från indelta armén, samt att från 35 till 50
års ålder tillhöra den s. k. landtstormen; äfvensom
af Matts Persson och utskottets öfriga ledamöter af
bondeståndet, att § 114 i regeringsformen, angående
helgden af riksståndens privilegier, måtte ur denna
grundlag uteslutas.
Den 29 Maj upplästes förslaget i ståndsklubbarne,
hvarefter det meddelades adeln och presterne i
deras plena följande dagen. Öfverläggningarna derom
fortgingo hos adeln och borgareståndet den 3 och 5
Juni, hos presteståndet samma dagar och äfven den 4
Juni, samt hos bondeståndet den 5.
Under dessa öfverläggningar röjde sig å riddarhuset en
långt bättre anda, än der varit rådande under Gustaf
III:s riksdagar. Man betraktade nu icke de allmänna
angelägenheterna uteslutande ur synpunkten af adelns
öfvervigt eller fördelar, visade sig villig till
uppoffringar för det allmänna bästa och yrkade icke på
återinförandet af frihetstidens regeringssätt, hvilket
varit den adeliga oppositionens hufvudsyfte under
Gustaf III:s regering, ehuru man visserligen äfven nu
fann flera inskränkningar erforderliga i den genom
säkerhetsakten alltför utsträckta konungamakten.
Så beslöt adeln den 2 Juni, för att tillika förekomma
alltför långt drifna anspråk af bondeståndet,
som lidit mest under de olyckliga förhållandena
mot slutet af Gustaf Adolfs regering och som skulle
svårast träffas af den ökade beskattning, hvilken
blefve oundgängligen nödvändig för att kunna rädda
riket ur dess dåvarande olyckliga belägenhet,
att sjelfmant intill nästa riksdag åtaga sig
bevillning på säterier, rå- och rörs-, insockne
och frälsehemman af hvad natur som helst, dock
under förbehåll, att en lika bevillning på enahanda
vilkor utginge af all annan icke adeln tillhörig
skattefri jord, äfvensom att för sina personer
och sitt folk erlägga mantalspenningar, likaledes
under förbehåll att alla andra, som från denna
utskyld varit befriade, finge densamma sig ålagd,
samt afsade sig tillika rättigheten att uteslutande
besitta säterier. Detta adelns beslut, fattadt på
framställning af friherrarne L. A. Mannerheim och
Nils Silfverschiöld, herr M. D. Silfverberg m. fl,,
meddelades de öfriga stånden genom protokollsutdrag, i
hvilket yttrades, att adeln smickrade sig, att »dessa
eftergifter af fri- och rättigheter, adeln tillerkända
genom lagliga stadganden, hvilka ingen utan dess
fria samtycke kan densamma beröfva, må af de öfriga
respektiva stånden upptagas såsom ett vedermäle
af ridderskapets och adelns uppriktiga böjelse till
rättvisa, likasom till lugn och enighet».
Presteståndet åtog sig nu ock bevillningen intill
nästa riksdag för prestbord, stomhemman samt
all annan jord, som dittills varit från bevillning
befriad, dock under förbehåll, att annan ståndet icke
tillhörig skattefri jord finge lika bevillning sig
ålagd, äfvensom ståndet för sina personer och sitt
husfolk åtog sig mantalspenningars erläggande under
samma förbehåll, som adeln gjort.
Borgareståndet, som förklarade sig »mindre
rikt på uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
