Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tronföljare iklädde sig mot sitt nya fädernesland,
samt förklarade, att han hellre ville afsäga sig
det honom erbjudna förtroendet. Vid denna förklaring
fäste Napoleon en genomträngande blick på den talande
och yttrade, efter ett ögonblicks tystnad: »Välan,
så res då, och må våra öden fullbordas».
I sjelfva verket var Napoleon föga nöjd med utgången
af det svenska tronföljarevalet, hvilken han helst
önskat hade fallit på konungen af Danmark; men han
ville ej öppet uppträda för denne, för att icke stöta
kejsar Alexander, och ej heller motsätta sig den
franske marskalkens val, för att icke stöta franska
armén, som i detta val såg en ny hyllning åt den
franska krigareäran. Han vidhöll derföre troget det
beslut, han meddelat svenska regeringen, att icke på
något sätt inverka på valet.
Den 26 September hade den nye kronprinsen sitt
högtidliga afskedsföreträde hos kejsaren och reste
den 2 Oktober öfver Frankfurt, Cassel och Hamburg
till Köpenhamn, dit han ankom den 18 och blef på det
vänskapligaste mottagen af sin medtäflare vid valet,
Fredrik VI. Den 19 fortsattes resan till Helsingör,
hvarest erkebiskop Lindblom och flera svenskar voro
kronprinsen till mötes, och der han frånträdde den
reformerta bekännelsen, i hvilken han var uppfödd,
samt antog den lutherska, hvarom en skriftlig
förklaring af honom undertecknades.
Följande dagen inträffade kronprinsen i Helsingsborg,
der han mottogs af Toll och Essen samt en mängd
deputerade från adeln, presterskapet, borgare och
allmogen i orten, från Lunds akademi m. fl., lemnade
Helsingborg den 22 Oktober och fortsatte resan öfver
Christianstad, Vexiö, Jönköping och Nyköping till
Sturehof, der han den 29 gick ombord på en kunglig
slup, som förde honom till Drottningholm.
Den 31 Oktober infann sig der en stor deputation
från samtliga riksstånden för att till kronprinsen
öfverlemna valakten och erhålla hans underskrift å den
försäkran, ständerna uppsatt för tronföljaren. Samma
dag på aftonen gjorde kronprinsen, enligt Carl
XIII:s önskan, ett enskildt besök hos den gamle
konungen, som nu första gången såg sin adopterade son,
hvilken på honom gjorde det fördelaktigaste intryck,
och ännu större var drottningens öfverraskning
att hos denne krigare, som från ledet tjenat upp
sig till sin höga värdighet, finna en fulländad
verldsmans fina bildning, jemte den ädla hållning,
man vanligen anser uteslutande tillhöra de högättade,
men hvilken hon alltför mycket saknat hos den förre
kronprinsen. Jemförelsen mellan båda utföll också
helt och hållet till den nyes fördel. Samma afton
besökte kronprinsen äfven de öfriga medlemmarne af den
kungliga familjen, enkedrottningen Sofia Magdalena och
prinsessan Sofia Albertina. Äfven på dem gjorde han
ett fördelaktigt intryck. Enkedrottningen yttrade,
sedan han lemnat henne, att han var »en ganska
älskvärd prins», och prinsessan visade sig så mycket
mera belåten med bekantskapen, som hon stod i särskild
tacksamhetsskuld till kronprinsen för hans bemödanden
att bereda henne återfåendet af inkomsterna från
hennes abbotsstift Quedlinburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
