Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omorganisering och återstält ordningen inom de särskilda
delarna af sitt departement, skulle han betrakta såsom
den vackraste belöning att få återförena sig med sina
förra vapenbröder. Detta yttrande låtsade sig Sieyès
nu betrakta såsom uttryckande en önskan att genast
afgå från ministerplatsen, och dagen derpå, den 14
September 1799, erhöll Bernadotte från Sieyès ett
bref, hvari han underrättade honom, att direktorium,
enligt hans så ofta yttrade önskan att få återtaga sin
verksamhet vid armén, uppdragit krigsminister-embetet
tills vidare åt divisionsgeneralen Millet-Meireau, och
vid brefvet var fogadt en direktoriets skrifvelse, att
general Bernadottes afsägelse af krigsminister-embetet
bifallits.
Bernadotte svarade, att han aldrig begärt sitt afsked,
och de båda direktorerne Gohier och Moulins, som icke
blifvit rådfrågade af sina embetsbröder, visade mycken
förtrytelse öfver det steg desse tagit. Såsom ett
slags upprättelse begåfvo de sig i full embetsskrud
till Bernadotte, att tacka honom för hvad han uträttat
under sin embetsutöfning. Hela tjenstemanna-personalen
i krigsdepartementet skyndade äfven att begära afsked,
så snart Bernadottes afgång blef bekant.
Något befäl öfver en af republikens arméer blef
icke den afgångne ministern lemnadt, utan han fick
åtnöja sig med sitt divisionsgeneraltraktamente. Han
uppsatte emellertid och lät trycka en berättelse om
sin förvaltning af detta embete, och den vittnade
huru oändligt mycket blifvit uträttadt under den korta
tid af endast tio veckor, han innehaft densamma.
Några veckor senare ankom Napoleon Bonaparte
till Paris. Vid första underrättelsen om hans
landstigning i Frankrike hade Bernadotte låtit
säga direktorerne, att man genast borde ställa
denne general, som utan tillstånd rest ifrån sina
i Egypten qvarlemnade trupper, inför krigsrätt;
men man hade icke vågat det. Då, vid Bonapartes
ankomst till Paris, alla andra generaler skyndade
att göra honom besök, uteblef Bernadotte, och först
efter enträgna föreställningar af Josef Bonaparte och
dennes syster Pauline infann sig slutligen Bernadotte
hos Napoleon, som mottog honom med största vänlighet
och en viss öppenhjärtighet, som eljest just icke
hos honom var vanlig. Han hade förut yttrat till sina
förtrogne, att han insåg, det han skulle få Moreau och
Bernadotte emot sig. Den förre fann han icke farlig,
emedan Moreau alltid visat mera sinne för kriget än
politiken och kunde vinnas genom befälet öfver en här;
»men Bernadotte är företagsam, djerf och icke min
vän. Jag är nästan säker, att han icke skall sluta
sig till mig. Blir han ärelysten, skall han tro sig
hafva rätt att våga allt. Denne man är dessutom svår
att förleda; han är oegennyttig och har snille».
Bernadotte yttrade ock nu öppet till Bonaparte,
att han icke gillade dennes plan att störta
direktorial-styrelsen. Dagen innan Bonaparte utförde
sitt bekanta statsstreck den 9 November 1799, begärde
han Bernadottes hedersord att ej företaga något emot
honom. »Som medborgare lofvar jag er det», svarade
Bernadotte. »Jag skall ej gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
